Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - J. Nordlander. Nils Krok, Övningsbok i modersmålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 2
anmälningar och recensioner 3 i
liksom efterljud är ett sådant, som kommer efter densamma. Detta
underlåter emellertid förf. att omtala. Hela övningen kunde för
övrigt utan skada varit borta. Att fråga om själva saken kan
väl icke skada, men någon ny term kan härvid aldrig vara av
behovet.
Vända vi på bladet, finna vi åter något nytt. Av gammalt
är man van att tala om att avstava ord på olika rader, men nu
heter det: »Stavdela ordenl» och »Orden stavdelas så, att—».
Då veterligen ingen svårighet mött vid användningen utav avstava
och avstavning, så är ändringen alldeles onödig. »Avstava» är
givet för barn mera lättbegripligt än »stavdela». Undviker man
allt, som onödigtvis betungar de unga, kan man nog i stället
taga med en eller annan främmande term, som nu förbigås,
t. ex. de latinska genusnamnen. Då några klasser nu skola kapas
av på de allm. läroverken, måste dessa tydligen inläras i
folkskolan. Dennas nya ställning gör det ock nödvändigt att
undvika en sådan definition som denna: »Adverbialet kallas
bestämningen till verbet, då den ej är objekt».
För skånska läroboksförfattare är den medfödda dialekten
ofta en förargelseklippa. Att hålla på sin dialekt kan ju i vissa
fall icke skada, men i en bok sådan som denna är det nog icke
riktigt lämpligt. Sid. 48 omtalas, att den, som lyckas förmå en
annan att lägga kappan, är starkast. Men detta är för barn i
mellersta och norra Sverige dunkelt. I denna mening säger man
här lägga av sig. Att drängen hugger råg, är provinsialism.
När nöthus begagnas i betydelse av ladugård, är det troligen den
citerade författarens (Strindbergs) skuld. Mindre vårdat är det
att säga: »Gossen vattnar hunden» (s. 68) eller: »Fiskare kasta
sina långrevar» (samma sida). Med den påbjudna stavningen
överensstämmer det ej att skriva: -»Häll konungen!» fönster bläck
och »Kniven har ägg». Ett förargligt tryckfel finnes sid. 28 vid
redogörelsen för substantivens deklination. Där står:
Deklination i:sta 2:dra 5:te
Ändelse i pl. -or -ar ’ -sg.
Här skall för den sista deklinationen stå = sg. (d. v. s. lika med
singularis) eller hellre: ingen.
Mot förf:ns konsekvent tillämpade interpunktion enligt
exemplet »Tänk först, och döm sedan!» (sid 35) protesteras. En
moder har ofta anledning att säga till sin gosse: » Läs du över dina
läxor bättre och tänk ej bara på lekar!» Då är du tydligen
gemensamt subjekt till båda satserna, vadan kommat enligt de van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
