Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Birger Lövgren. Läraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läraren
io7
egna barndomsminnen måhända tala i samma anda. Nej,
disciplinen skall byggas i främsta rummet på lärjungarnas
hederskänsla, och hederskänslan slår man inte fram till
blomning och utveckling.
I främsta rummet, men icke uteslutande. Ty det går
nu en gång i denna onda värld icke. Utan straff kan skolan
icke reda sig. »Vördnad, det gudomligaste hos människan,
framspringer ur sitt torftiga omhölje fruktan», säger Carlyle.
Det modärna efterlåtenhets- och se-genom-fingrarna-systemet,
som på många håll så fanatiskt omhuldas och utövas, är för
uppfostran helt visst en ännu större fara än den gamla
prygelpedagogiken. Ty denna skapade dock med sina förbud
och straff en del disciplinerande vanor, under det den förra
skapar över huvud ingenting. Barnen få växa upp i
bristande tukt och i självsvåld, nycker och tillfälliga
känslostämningar förkväva viljans sunda utveckling, de få fritt,
som man säger, sätta sig på näsan på sina föräldrar och
lärare, egensinnighet, högfärd, självtillräcklighet frodas, arbetet
i skolan blir lidande, lättjan med allt ont, som denna alla
lasters moder föder, blir deras andra eller snarare första
natur. Dessa viljesvaga, nyckfulla och lynniga naturer bli
som vuxna givetvis föga skickade att möta det hårda,
skoningslösa livet. Exempel härpå ser man nog av alla dagar.
Edvard Lehman har i sin präktiga bok »Barnelaerdom
og ynglingeliv» sagt många visa och sanna ord om denna
»framälskningspedagogik». »Ett samhällsliv — som skolan
ju är — kan icke baseras och har aldrig varit baserat på
personlig tillgivenhet mellan de enskilda och minst mellan
överordnade och underordnade. Ett samhällsliv måste byggas
på samhällslagar, och dessa äro icke blott sympatibestämda.»
»En intresserad lärare går upp i att undervisa, och han blir
intressant därigenom, att han får barnen att sysselsätta sig
icke med honom men med sitt arbete och att gå upp i sitt
arbete.» »Sina privata känslor kan han spara till hustru och
barn, där de höra hemma.»
För resten är det visst icke säkert, att en lärare blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
