Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Birger Lövgren. Läraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioo
ioo birger lövgren
omtyckt, därför att han ser genom fingrarna med fel och
svagheter eller sänker sig ned till lärjungarnas ståndpunkt
och blir, som det heter, »god vän och kamrat» med dem.
Pojkar åtminstone vilja se sin lärare på en piedestal, de
vilja i honom ha ett föredöme och ett ideal att bilda sig
efter. Detta är sunt och riktigt. Ty en pojke strävar aldrig
att hålla sig kvar på pojkens ståndpunkt, naturen och hans
egen vilja driva honom oavlåtligt ur denna mot mannens.
Och intet kan vara värdefullare, än att han därvid har framför
sig föredömet av en verklig man.
Nej, straff äro oundgängliga i skolan. Lärjungarna skola
bestämt veta, hur läraren vill ha det, och att överträdelser
alltid föra sina följder med sig, vilka alldeles icke äro av
angenäm och uppmuntrande art. Skolan har många
straffarter, som skola användas, när så behöves. Straffar man
icke för hårt, är straff nyttigt. Genom att straffa skadar
läraren aldrig sin lärjunge — men väl genom att underlåta
att straffa, vilket alstrar liknöjdhet och moralisk slapphet.
En annan sak är, om överträdelsen är oförvållad.
En av de mest farliga av alla straffarter, långt farligare
än prygel, är ironin. »Jag vet nu», skriver Carlyle, »att
sarkasm och ironi äro det språk, av vilket Satan begagnar
sig.» Någon gång kan den, även i sin mest bitande form,
vara nödvändig och nyttig, men detta är mycket sällan.
Någon likaledes sällsynt gång kan ironin vara godmodig;
då är den ju alldeles ofarlig. Men vanligen är den alldeles
förkastlig. Den lämnar nästan alltid sår efter sig i lärjungens
själ, som aldrig läkas. En annan sak är det med skämtet,
det friska, oförargliga, godmodiga skämtet, som, när det
gäller en säker lärare med auktoritativ ställning, är något
av det värdefullaste, som kan förekomma under en lektion
— blott det inte går till överdrift och blir tillgjort och
krystat. Unga, oerfarna lärare böra däremot aldrig skämta,
detta förringar alltid deras auktoritet bland lärjungarna.
För disciplinen oändligt viktigare än alla straff är den
allmänna andan i skolan, den minutiösa punktligheten, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
