Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Georg Brandell. Självstyrelse i skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
156 georg brandell
Hall, Amerikas ledande pedagog, anser visserligen också en
viss självstyrelse i skolorna önskvärd, men han uttalar sig
med största bestämdhet mot att denna väckelse till
självverksamhet, diskussion och självlagstiftning får försvaga den
sunda och fundamentala instinkten av oreflekterad lojalitet
gentemot auktoriteten och ersättas av brådmogen kasuistisk
klokskap. Detta betecknar han som »overtaking the
intelligence at the expense of the more basal discipline of the
will». Gossens natur är sådan, att den rent av fordrar drill,
disciplin och dressyr, innan han ännu är tillräckligt utvecklad
för att kunna förstå, vad som kräves av honom. Foerster
erkänner riktigheten av Halls synpunkter och tillägger för egen
del, att ingenting vore ödesdigrare än att genom tidigt
införande i de vuxnas praxis avkorta de utvecklingsstadier,
som de unga måste genomlöpa för att utvecklas till
karaktärer. Hos varje människa, som tidigt lär sig diskutera,
förblir viljelivet outvecklat. Varje människas utveckling har ett
långt stadium, på vilket viljan behöver starkt och
genomgripande påverkas utifrån, emedan varken förståndet eller
karaktären äger den mogenhet, som fordras för att de skulle
kunna göra sig gällande genom tillräckligt starka och
varaktiga impulser. Självstyrelsen får sålunda icke organiseras så,
att den utbildar pratmakare, som uttala sig om allt, och som
ha åsikter även om sådant, som de icke äga kompetens att
bedöma. Den får icke heller medföra, att »distansens
princip» och rangordningen med därtill hörande yttre former
offras for »gemenskapens princip». Det allmänna
kamratskapet mellan uppfostrare och uppfostrade, utan någon skarpt
begränsad distans, utan någon tydligt markerad rangordning
mellan funktionerna, är fullkomligt oförenligt med verklig
uppfostran. Ledarens och uppfostrarens överlägsenhet måste,
om den skall bli pedagogiskt verksam, understrykas även
genom fasta yttre former. Att vara föremål för ledning
fordrar en bestämd psykisk hållning, känslan av distans,
subordinationens sfär. Foerster medgiver även, att de försök, som
i tyska, österrikiska och schweiziska skolor gjorts att införa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
