Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Georg Brandell. Självstyrelse i skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
självstyrelse i skolan 157
157
en moderat självstyrelse, icke alltid lyckats. Men han
tillskriver detta de ovan angivna omständigheterna, vartill han
nu även lägger den, att lärarbildningen saknar den
moralpedagogiska och socialpedagogiska fördjupning, som är
förutsättningen för att dylika försök skola lyckas.
De senast efter Foerster och Stanley Hall anförda
uttalandena synas mig vara så tungt vägande, att det kan
ifrågasättas, om icke de moraliska faror, som självstyrelsen
kan medföra, kunna anses uppväga fördelarna av anordningen.
Att skolstaten ur den ifrågavarande synpunkten icke är
lämplig, därom torde icke något tvivel kunna råda. Men fråga
är, om icke de skadliga verkningarna i viss mån göra sig
gällande, även då självstyrelsens princip fått en mera moderat
tillämpning. Det torde väl knappast kunna förhindras, att
ledarskapet hos de lärjungar, som fått sig detta anförtrott,
ofta ger upphov till ett viktighetsmakeri och ett stoltserande
med verkliga eller förmenta ledaregenskaper, som måste ha
i hög grad ogynnsamma verkningar med hänsyn till
karaktärens utveckling. Diskuterandet i frågor, som lärjungarna
icke ha tillräcklig erfarenhet för att kunna bedöma, måste
nästan med nödvändighet ge upphov till överskattning av
förmågan att bedöma även frågor, som fordra psykologisk
insikt och pedagogisk takt i sådan omfattning, att lärarna
själva vid deras avgörande icke sällan begå misstag. Man
skall icke invända, att en massa är i högre grad skyddad
för misstag än en enskild person, ty det förhåller sig alldeles
tvärtom. Massan låter sig så gott som aldrig ledas av de
bästa och mest omdömesgilla; därför får den oftast en prägel
av medelmåttighet eller inkompetens. Och hur skola
förnuftiga beslut kunna fattas av en massa, i vilken
kompetensen icke alls är representerad? Det måste sålunda betecknas
som ett’ svårt misstag att låta lärjungarna själva fatta beslut
i disciplinfrågor.
Det förefaller egendomligt, att Foerster vid behandlingen
av självstyrelsens problem synes ha glömt bort sin
fullkomligt riktiga masspsykologi. Han har i »Schule und Charakter»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
