Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - Nils Holm. Gösta Montelin, Tysk litteratur i historisk framställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 2 I i
vika för mera förståelse och en rättvisare värdesättning. Dikten
är visserligen inte vidare djup, men den har en episk åskådlighet
och en friskhet i ton, som böra tagas i betraktande, då det gäller
att förklara dess enastående framgång hos publiken. Måhända
kommer den att överleva det mesta av våra dagars raffinerade
symbolistiska och impressionistiska lyrik, för vilken förf. röjer en
bra stor svaghet, ehuru han å andra sidan också betonar värdet
av Gustav Falkes friska och okonstlade centrallyriska diktning,
som utan att därför uppgiva sin egenart påminner om Goethes,
Eichendorffs, Mörikes och Storms och sålunda anknyter till
traditioner från den tyska lyrikens glansdagar. Om en viss
disproportion mellan framställningens olika delar har förf. själv varit
medveten; han medgiver i företalet, att »en viss förskjutning
skett till förmån för litteraturen under senare hälften av
1800-talet, enär denna torde vara den hos oss minst kända». Det är
emellertid ej blott så, att de nyaste diktarne behandlats
utförligare än de äldre; förf. synes också förhålla sig mindre kritisk
mot de förra. Påfallande är t. ex., att han i sin karaktäristik
av Jakob Wassermann väl anmärker det bisarra och utspekulerade
över dennes konst, men ej har ett ord att säga om det i
Wassermanns romaner starkt framträdande sjukligt dekadenta draget,
varemot en sund känsla dock ovillkorligen måste reagera.
Till den litteraturhistoriska översikten har, som förut nämnts,
fogats en lyrisk antologi, inrymmande över 150 dikter i svensk
översättning. Bland dessa tolkningar av nyare tysk lyrik finnas
verkliga små mästerstycken av översättningskonst; i raden av
översättare möter man ju också skaldenamn som C. V. A.
Strandberg, Viktor Rydberg, Topelius, Stenbäck, Gellerstedt, Fröding,
Edvard Fredin, Bo Bergman, Procopé, Ekelund, Österling. Endast
en översättare, som själv är lyriker, kan lyckas att så fånga
originalets stämning, som exempelvis Vilhelm Ekelund gjort det
i sin tolkning av Storms »Die Stadt» (»Am grauen Strand, am
grauen Meer»). Anders Österlings »Ungdomshågkomst» är en
förtjusande dikt, måhända jämförlig med originalet, Kellers
»Jugendgedanken». Om vissa andra här förekommande
tolkningsförsök måste det emellertid sägas, att de bestyrka
riktigheten av den gamla iakttagelsen om det vanskliga i att översätta
lyrik. I avseende på lämpligheten av ett översättningsurvals
upptagande i boken kunna ju för övrigt meningarne vara delade.
Det förefaller, som om läsare, vilka äga tillräcklig språklig och
allmänt humanistisk bildning att tillgodogöra sig den
litteraturhistoriska översikten, också borde vara i stånd att studera de
tyska poeterna på deras eget språk — i alla fall det enda sättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
