Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Ivar Belanner. »V-ljudet» eller »F-ljudet» jämte den alfabetiska ordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
ivar belanner
REEN säger därom i »Vårt språk» (I, s. 416): »Före ett
perspirerat ljud, företrädesvis f s och kan det [näml. [-v-ljudet]-] {+v-
ljudet]+} antingen ljudlagsenligt övergå till f (så i synnerhet i
lägre stil) eller genom association bevaras (så i synnerhet i
högre stil), eller ock inträder f såsom övergångsljud mellan
v och det följande perspirerade ljudet (så i synnerhet i
mellan-stilen), t. ex. styvfader, behovs, grovt».
Sv. Akad:s Ordfört. (1916) upptager dock t. ex.
bi-formerna elvte, tolvte, framför vilka står ett tecken, som
betyder »beroende på vacklande uttal», vilket torde få hänföras
till NoREENS alternativ nr två.
Man skulle kunna tycka, att det vore rätt enkelt att
härvidlag följa rätt stavning (bortsett från SAOF),
åtminstone för de lärde, men i 26:e upplagan (1923) av Sundéns
språklära i sammandrag förekomma å sid. 149 stavningarna
»hav ser, hav sig, ajfällig», av vilka det senare nog är tryckfel
eller lapsus. Dessa exempel visa dock, att prof. HESSELMAN
delvis har rätt, då han i sin uppsats »Ortografiska reformer
i språkhistorisk belysning» (Språk och stil 1919, s. 123)
säger: »Man ser nu ofta även hos goda författare och övade
sättare stavningar som hälvt eller räv st, torvtig, t. o. m.
rävsa, skavt [= skaft]».
Vore det icke nog med följande enkla regler i
rättskrivningslärorna :
V- och f-ljuden.
1) F-ljudet tecknas med v, t. ex. — — —
Anm. I vissa namn tecknas det enligt äldre
stavning med: hz\ hw, f, fv, fw,
t. ex. — — —
2) i7-ljudet tecknas vanligen med f^ t. ex.–-
Anm. F-ljudet tecknas dock med v framför s
och t i böjningsformer av ord, vilkas
stam slutar på t. ex.–-(und. haft).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
