Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anmälningar och recensioner - Nils Holm. Fredrik Vetterlund, Atterboms sagospel Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 anmälningar och recensioner
2 5
salighetens ö» var »dybere fra Idéens side end Alt hvad
Sverrig ellers besidder», ett omdöme, som trots Viktor Rydbergs
diktning måhända gäller än i dag. Det är de, som göra det
samlade intrycket av Atterboms sagospel större än intrycket av
något annat svenskt diktverk.» I kommentaren till fjärde
äventyret, Hemkomsten, framhålles med rätta Astolfs
gengångarvandring i domkyrkan som »ett bland sagospelets mest gripande
partier, bland det mest gripande svensk dikt äger». Av särskilt
intresse är författarens redogörelse för Atterboms ställning till
liberalismen och för det historiska verklighetsstoff, som ligger bakom
samhällssatiren. Denna har, som bekant, hittills mött föga
förståelse och blivit jämförelsevis omilt bedömd, varvid dock
grans-karnes egen mer eller mindre radikala politiska ståndpunkt torde
ha påverkat omdömena. För sin del har anmälaren alltid
beundrat hyperboreaden trots dess låga kurs bland de
litteraturhistoriska fackmännen. Måhända är tiden nu inne för en
omvärdering av detta parti i dikten, då en kännare av Vetterlunds
rang deklarerat sin avvikande mening. Vetterlund understryker
ej blott satirens flammande indignation, dess djupa sedliga
allvar, utan även dess verkligt storstilade kvickhet och komiska
kraft. Det medgivande, som längre fram göres, att den faktiska
samhällsutvecklingen givit Atterbom orätt och Geijer (d. v. s.
Geijer efter 1838) rätt, förefaller tämligen onödigt. Ur en annan
synpunkt skulle det kunna sägas ej blott att Atterbom hade rätt,
utan att han mer och mer fått rätt, så tillvida som hans satir
är långt mer aktuell nu än för hundra år sen. I våra dagar se
vi ju framtidsvyn av den hyperboreiska republiken med dess
folkmakt och skrivardöme alltmer förverkligas. Skaldens starkt
färglagda skildring har onekligen något profetiskt. Atterbom,
lyrikern och romantikern med all sin blida världsfrånvändhet,
visade i fråga om den kommande politisk-sociala utvecklingen
en klarsynthet, ett verklighetsinne, som just ej utmärkte hans
samtids högröstade dussinliberaler, naivt okritiska och naivt
doktrinära, som de i regel voro. — I kommentaren till femte
äventyret betonas den »evighets- och försoningssymbolik», vari
sagospelet utmynnar. »I undergången», säger författaren, »når den
jordiska skönhetsdrottningen sitt eviga; det är det skönas tragedi.
Men det är också människohjärtats egen.» Och han tillägger:
»Det stjärnstilla majestätet kring Nyx7 trimetrar, det djupsinniga
och sublimt innerliga i denna slutscen hör liksom Nyx’
föregående samtal med Felicia till det största svensk poesi äger». —
Till den detaljerade kommentar, som utfyller större delen
av arbetets fjärde avdelning, ha äntligen fogats fyra samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
