Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - Emil Solander. S. E. Ohlon, Lärobok i fysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
6o anmälningar och recensioner
gare avdelning, kan finna lämpligt att förbigå en del av
utvidgningsläran, som nog på detta stadium erbjuder en del svårigheter;
detaljerna vid lärostoffets behandling måste alltid vara överlåtna
åt läraren.
Härefter några få detaljanmärkningar. Teorien för en ihålig
kropps, t. ex. glaskolvs, utvidgning sid. 12 är tämligen oklart
framställd. Sid. 28, ex. 30, talas om att 100 gr. järn ihälles
i kalorimetern. Sid. 35, r. 13 ett för den svage vilseledande
tryckfel: kalorimetern i st. f. kolven. I diagrammet sid. 42,
ävensom i dithörande text, anges, att volymen mätes i dm3, men
ej vilken massas volym det rör sig om, eller att, vilket är det
väsentliga, alla kurvor hänföra sig till samma massa. Här vore
väl lämpligt införa begreppet specifik volym. Sid. 46 säges som
resultat av föreg. deduktion: »Den absoluta fuktigheten uttryckes
sålunda approximativt genom antalet gram vattenånga på 1 m3
luft». Riktigare synes vara att visa, att likheten mellan absolut
fuktighetstryck och abs. fuktighetsmängd är exakt vid ungf. -f 17°,
samt påpeka, att likheten gäller approximativt för närbelägna
temperaturer. Sist i häftet ges en framställning av Bjerknes’
cyklonteori. Då emellertid förf. sanningen likmätigt avslutar
framställningen med att påpeka, att »denna uppfattning om
cyklonernas uppkomst och orsaken till deras rörelse ännu ej
genomgående godtagits av den meterologiska vetenskapen», synes det
vara väl tidigt att låta den ingå i en elementär lärobok. Några
ord om isallobarerna och deras betydelse för prognostiken torde
ha utgjort en lämpligare avslutning.
I del III har, som förordet anger, elektronteorien skjutits i
förgrunden, och det har även lyckats förf. att på ett enkelt och
naturligt sätt inarbeta den i materialet. En något överdriven
verkan av denna metod tycks vara, att magnetismen försvunnit
ur titeln. Magnetismen får ju i alla fall från början behandlas
på det vanliga sättet, och det är, som förr, först på ett långt
framskridet stadium av elektricitetsläran som de ferromagnetiska
fenomenen kunna förklaras medels molekularströmmar.
Diamagnetiska fenomen behandlas ej.
Sid. 14 säges: »Ett magnetiskt fält säges vara homogent, när
de magnetiska kraftlinjerna äro parallella med varandra och
fältstyrkan därför överallt är densamma». Att intensitetens storlek
är konstant är ej en omedelbar följd av att kraftlinjerna äro parallella;
ordet därför bör därför utgå. Sid. 18 anges, att en isolerad
ledare kallas en konduktor. Denna nomenklatur — om
vilken förf. f. ö. ej är ensam — gör våld på betydelsen av
ett främmande ord: konduktor betyder ledare, varken mer eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
