Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - Emil Solander. S. E. Ohlon, Lärobok i fysik - J. Nordlander. Hjalmar Lindroth, Grundvalarna för vår kommatering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
6o anmälningar och recensioner
De här framställda anmärkningarna äro av ringa betydenhet
och långt ifrån ägnade att hindra bokens användning. För den
lärare, som vill först pröva en del vid undervisningen, vill jag
härtill föreslå del II; det är f. ö. alls icke nödvändigt, att
läroböckerna i fysikens olika delar skola ha samma författare.
E. S.
Hjalmar Lindroth. Grundvalarna för vår kommatering.
Historik, kritik och reformyrkande. Norstedt 1924.
Det var en stridsskrift, som mot slutet av förra året under
ovanstående titel utkom från det Norstedtska förlaget. Först
ägnas här nära ett 30-tal sidor åt gångna tiders kommatering
hos oss allt ifrån Tiällman (år 1696) till närvarande tid. Påtal
om äldre tiders försök till regler är författaren mild och
överseende, men när han kommer till våra dagars författare på detta
område, är han den ampre kritikern, som med eftertryck svänger
färlan. Så över docenten O. Gjerdman, »den mest renodlade
representanten för tydlighetskommateringen». I det andra
kapitlet redogör förf. för den av honom rekommenderade
kommateringen, som nu skall medföra så mycken välsignelse för alla
skrivande svenskar. Under det gamla bruket var det enligt
honom så illa ställt, att om man var olycklig nog att i något fall
glömma någon av de många reglerna för kommateringen, så stod
man där »redlös och kunde hitta på nära nog vilka galenskaper
som helst i fråga om kommats placering». Men efter den nya,
fritt prövande kommateringen kan något sådant aldrig behöva
hända. Men nog måste man befara, att kommateringen under
sådana förhållanden kommer att bli litet brokig. Envar kommer
nog då att tillämpa sin egen kommateringslära. Bokens sista
avdelning innehåller den nya skiljeteckensläran. Här talas icke
alls om huvudsats och bisats, icke heller om satsförkortningar
m. m. dyl. men så mycket mera om pauser. Och dock torde
det vara vida lättare att interpunktera efter den gamla
språklärans fordringar än efter den nyas. Man skall nu skriva: »Det
var rysligt vad du är smutsig», men: »Nu skall du vara tyst,
och inte sitta här och skrika». Vidare får man lära s:g att
skriva: »Han är visserligen rätt liten till växten, men ändå
ganska stark», samt: »Hon snyftade till ett par gånger, stilla
och undergivet». Förbiseende är det väl, när det sid. 77
inter-punkteras så här: »Vad står du och gapar efter, frågade han.»
(Forts.)
J. N—r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
