Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Johan Palmér. Den s. k. fristående satsförkortningen i modern svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den s. k. fristående satsförkortningen i modern svenska i 7 i
kunna skiljas från de med dem samordnade attributiva
satsförkortningarna »bred i ryggen», »fången i sin egen orörlighet»,
»stirrande mot ljusens spetsiga flammor». Dylika
samordningar förekomma i åtskilliga andra exempel, t. ex. hos
Leopold, som omtalar, att en duellant bars hem »blek,
fullblödd, armen slak och ögat nästan släckt», eller hos Ola
hansson i följande: »Bakom disken satt fröken och skötte
sitt broderi — blond, håret slätkammat från mittelbenan
nedåt sidorna». I andra framhäves förkortningens
samhörighet med ett substantiv därigenom, att den samordnas med
uttryck, som genom ett »med» förbindas med ett substantiv,
och framför förkortningen själv kan i regel utan svårighet
inskjutas ett »med», t. ex. »Så gick han utan mål, med
händerna i fickorna, mörk i hågen, mustascherna pekande
nedåt» (Nordensvan), »De se så oändligt fadda ut, dessa
sörjande unga snobbar med håret ordnat och koafferat som
om de nyss kommit från perukmakaren, halsdukarna knutna
med den fulländade dandyns elegans och hela dräkten
vårdad, som stode de icke vid en dödsbädd, utan skulle gå till
en älskarinna» (Levertin).
Även utan dylik samordning bibehåller givetvis
satsförkortningen sin predikativa karaktär: »Alla fyra stodo där
lika vilda som hon, dragen ryckande, händerna skälvande»
S. Lagerlöf), »De två stodo som fiender mot varandra,
armarna nedhängande, ansiktena förbittrade» (marika
Stjernstedt).
Olikheten med flertalet exempel av typ i framgår även
därav, att om satsförkortningen utvecklas till en finit sats,
denna icke blir en adverbiell bisats till den överordnade satsen
utan samordnad med denna, t. ex. »Alla fyra stodo där lika
vilda som hon, dragen ryckte, händerna skälvde», »Under
storseglet stod tullvaktmästaren, bred i ryggen, händerna voro
i sidorna, mössan var djupt nedtryckt i nacken». Säger man
däremot »— — — under det händerna voro i sidorna och
mössan var djupt nedtryckt i nacken», blir meningen en helt
annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
