Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Johan Palmér. Den s. k. fristående satsförkortningen i modern svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den s. k. fristående satsförkortningen i modern svenska i 7 5
whiskyflaskor på golvet och kort och marker utströdda över
allt». Det sammanhållande bandet är här lika mycket den
föreliggande situationen själv, helhetsbilden, som subjektet
i huvudsatsen. Så ock i följande exempel från Per
Hallström: »Där stod den hatade med alla sina —–barn,
dörren stängd och trygg, huset brett, ansiktena leende i
känslan av säkerhet efter förskräckelsen», »(De) stodo där
tätt intill varann med lugnt fotfäste — ingenting att sörja
för längre alltså, vinden frisk om pannan, skummet salt på
läppen, lugn i hjärtat». Här är det det inskjutna »ingenting
att sörja för längre alltså», som avskär sambandet med det
tidigare subjektet. Helt frigjord från subjektet förekommer
den dock knappast. Det skulle då vara i exempel som
»Stormen var över dem, lågt nere likt en fågel som griper
sitt rov, vingarna piskande vattnet, regnfloderna tunga som
spjut» (P. HALLSTRÖM), där »vingarna piskade vattnet»
sluter sig till »fågel», under det att det därmed sidoställda
»regnfloderna tunga som spjut» snarast skulle hänföra sig till
»stormen», om man överhuvud har något enskilt ord i
tanken, då man läser frasen. Det är snarast situationen själv,
som står i centrum.
Även från betydelse synpunkt föreligger en bestämd
skillnad mellan den övervägande adverbiella och den predikativa
typen. I den förra är nämligen participet psykologiskt sett
jämställt med substantivet och bibehåller sin verbala karaktär,
i den senare däremot är förhållandet ofta ett annat. I frasen
»Detta överenskommet, skildes vi» är sålunda
överenskommandet självt framhävt. Så även — mutatis mutandis — i
uttryck som »detta gjort», »omkostnaden avräknad», »honom
undantagen», »Brevbäraren gången, steg jag fram till fönstret»
(artur Möller) o. s. v. Förkortningar av den adverbiella
typen få därför en verbal karaktär och låta lätt utveckla sig
till formella bisatser.
I typexemplet »Under storseglet stod tullvaktmästaren
bred i ryggen, händerna i sidorna, mossan djupt ?iedtryckt i
nacken» riktas uppmärksamheten icke i första hand på själva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
