Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Alf Hildinger, Moralisk fostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 o8 anmälningar och recensioner 2 i i
2 i i
Den moraliska uppfostran behandlas i denna bok
huvudsakligen såsom ett hemmens problem, och författaren vill således
närmast lämna intresserade föräldrar men även andra uppfostrare
en inblick i de frågor, som höra samman med denna sida av
uppfostran. Länge ha i vårt land dessa problem varit alltför
litet beaktade både i hem och i skola. Man kan därför säga,
att lektor Hildingers bok avgjort har en viktig uppgift att fylla;
de synpunkter som den ger äro rentav nödvändiga för
uppfostraren, och om de i verklig mening införlivats med dennes
personlighet, kuuna de icke undgå att påverka hans behandling av
barnen och ungdomen.
Den tanke, som kan sägas utgöra grundval för hela
framställningen, är den, att uppfostran måste söka förbund med det
goda hos den som uppfostras för att så lära honom behärska
sina sämre tendenser. Uppgiften är således icke så mycket att
förkväva dessa som fastmera att utveckla de goda böjelserna,
varigenom de sämre tendenserna komma att sakna
utvecklingsmöjlighet. Uppfostran blir på detta sätt icke negativ utan
positiv. Tanken är icke ny; den har med en synnerlig utförlig och
vägande motivering uttalats av Fr. W. Foerster men kan icke
för ofta upprepas. Även problemet om den rätta behandlingen
av självkänslan har upptagits från Foerster, men dess betydelse
har knappast tillräckligt betonats.
Svagare äro de partier av boken, som beröra psykologiska
problem och ärftlighetsproblem. I kapitlet om viljans psykologi
söker man förgäves efter en redogörelse för karaktärens
sammansättning, för vad som konstituerar karaktären, ehuru ordet nog
förekommer åtskilliga gånger i den följande framställningen. Icke
heller i kapitlet om den moraliska fostrans mål finns något om
karaktären, ehuru målet ju kan sägas vara att hos individen
utbilda en god karaktär. Detta kapitel borde väl haft sin plats
efter viljepsykologien, då målet ju icke kan angivas utan
kännedom om de psykiska förutsättningarna. Likaså är det icke
möjligt att uppställa ett mål för uppfostran utan att ha klargjort för
sig, huruvida denna över huvud är möjlig, och kapitlet om
uppfostrans möjlighet, som nu har sin plats sist i boken, borde
således även det ställts före kapitlet om uppfostrans mål. I
framställningen om uppfostrans möjlighet ansluter sig författaren till
Lockes uttalande, att av alla människor som möta oss äro nio
tiondelar vad de äro, goda eller dåliga, dugande eller icke, tack
vare sin uppfostran. »Skulle jag», säger författaren, »ändra
något på Lockes uttalande, skulle det snarast vara i den
riktningen, att jag skulle säga nittionio hundradelar i stället för nio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
