Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Ivar Belanner. Några omstridda satsdelar - I. Kunna både person- och sakobjekten stå i ackusativ? - II. »Vad» som interrogativit och relativt pronomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några omstridda satsdelar
229
tiven tillika är bestämd av en predikatsfyllnad, t. ex. ’Han
dansade sig varm. Jag gått mig trött i Goethes pelargångar’».
Beckman har följande (§ 99, Mrk 5): »Ett till betydelsen
intr. verb kan bli trans., om en bestämning tillägges, som
betecknar, vad man genom verbets handling gör med någon
eller något. Springa är intr., men springa sig fördärvad är
trans. Jag sjöngs till ro av skogens fåglar». Rebbe
uttrycker det sålunda (§ 164): »Ett i regel intr. verb kan
konstrueras i. transitivt eller reflexivt, om det förses med obj.
predikativ eller ett adverbial, som anger det tillstånd, vari
obj. kommer genom verbets handling. Ex. ’Hon har gått
skon sned. Modern sjöng barnet i sömn. Pojkarna ha sprungit
sig trötta’.»
Hos Rebbe-Fischer finnas ex. (s. 27): Under leken hade
pojkarna sprungit sig varma. Auktionsroparen skrek sig hes.
Flickorna ha dansat sig trötta. Har du sovit dig fullsövd?
— Widegren har (s. 27): Tiggaren åt sig mätt.
Jag tycker, det bjuder emot att behandla refl. pron. som
ack-.-obj. i t. ex. »Han gick sig trött». Och om det (enl.
Rebbe) fordras ett obj. predikativ, hur skall man dä förklara
(det poetiska) »Han gick sig en dag i skogen»? Enär sig
här lika väl kan vara borta utan att förändra meningens
innehåll, så synes det mig vara bäst att inte tänka på vad det
är för satsdel utan kalla verbet jämte pron. för predikat.
Detsamma skulle man väl kunna göra, även då det finns en
predikatsfyllnad, vilken i så fall måste anses för subjektiv,
eftersom »Han gick sig trött» är = »Han gick och blev trött».
Denna grupp av refl. verb skulle sålunda kunna betraktas pä
samma sätt som ovan nämnda ständigt reflexiva.
II. »Vad» som interrogatvit och relativt pronomen.
Hos Sundén (sa.) står följande regel (§ 178, c): »Indirekta
frågesatser kallas de bisatser, som inledas av ett frågeord
(pronomen, adverb, konj. om och huruvida), t. ex. 1) ’Lagen
lärer, vad vi skola göra. 2) Ingen vet, vilken stund han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
