Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Ivar Belanner. Några omstridda satsdelar - IV. »Något gott»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några omstridda satsdelar 229
anträffats, kan antingen bero på en tillfällighet eller på att
författarna själva ej varit riktigt säkra på saken och därför
undvikit exempel av denna art, vilken försiktighet möjligen
kan förklaras av nedanstående utredning.
De flesta anse säkerligen »något» för ett
substantiv-pronomen, då det ju kan ersättas av »någonting», och »gott»
för ett adjektiv. Så har t. ex. svensk-engelsk ordbok av
Wenström-Harlock följande: ~[d. v. s. något] jämte ett
adj. återges ofta med ett subst. t. ex. ’ ~ felaktigt’ an error;
jfr ’någonting’ sista ex.», vilket lyder: ~[å. v. s. någonting]
sevärt, äv. a sight». (Mera om eng. här nedan.)
Om vi nu antaga, att »gott» är adj., sä framställer sig
den viktiga frågan, om det är att fatta som objektiv
pre-dik.-fyllnad eller som subjektiv, i vilket fall det skulle vara
en del av en satsförkortning »som är gott». För det förra
talar den omständigheten, att man lika väl som att betrakta
»trasig» som obj. pr.-fylln. i uttrycket »jag fann en bok
trasig», kan säga detsamma om »gott» i »jag har något gott i
fickan». Men även om detta betraktelsesätt ej skulle
godkännas, behöver man kanske ej tillgripa förklaringen nled
satsförkortning, ty enl. Sundén förekommer predikativt
attribut ej blott vid intrans, verb »min vän bortgick glad»
utan även vid trans, »man sålde egendomen styckad». »Det
pred. attrib. kan vanligen [obs.!] utbytas mot ett adverbial
4med glädje’, ’i flera delar’». Ordet »vanligen» synes ange,
att ett adjektiviskt ord kan vara nämnda satsdel, även om
ej dylik utbytning kan ske, och då är det ibland svårt att
med bestämdhet avgöra, vilketdera det är: obj. pr.-fylln. eller
pred. attr.
Beckman redogör för pred. attr. på följande sätt (Sv.
språkl. 3:e uppl. § 39, Anm. 3, b): »Den [pr.-fylln.] kan stå
såsom tillagd bestämning till ett verb, som i och för sig ger
full mening. Den är då ett mellanting mellan
predikatsfyll-nad och attribut. Den säger icke, som det egentliga
attributet, vad huvudordet i allmänhet är, utan vad det är eller
blir just vid det tillfälle, som verbet avser. Ex. Han gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
