Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. N. Otto Jacobsson och H. Holmquist, Något om uppfostringsidéernas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 68
anmälningar och recensioner 2 i i
framställning om begåvningstyperna. Flera liknande exempel på
olyckliga och alltför omfattande citat ur de stora pedagogernas
skrifter skulle kunna anföras. Det är icke minst av denna
anledning, som framställningen om Herbarts psykologi och
pedagogik blivit icke blott alltför lång utan även alldeles för
svår-fattlig för dem, för vilka boken är avsedd. Man torde kunna
uppställa den regeln, att blott sådana uttalanden, som kort och
träffande karakterisera de pedagogiska författarnas ståndpunkt,
böra ordagrant återgivas i ett arbete av detta slag.
Kanske ännu mera anmärkningsvärd är författarnas sätt att
citera nutida författare. De ha här och där lånat hela sidor av
pedagogiska och historiska författare. Huru långt citatet i varje
särskilt fall är, får man dock icke veta, icke heller var det
börjar; endast slutet har angivits medelst en not av denna typ:
»Anderssen, Billeder», »Efter Lundgren», »Grimberg», »Damm,
Opdragelsens stormend» o. s. v. Till och med professor
Jaeder-holms redogörelse för tillvägagångssättet vid beräkningen av barns
intelligensålder har återgivits, och detta ehuru den föregående
framställningen icke alls ger någon föreställning om
tillvägagångssättet vid själva intelligensprövningarna. Detta citat låter dock
närmast hänföra sig till de förut nämnda, vilka vittna om dåligt
urval ur de pedagogiska källskrifterna.
Det kan icke förnekas, att författarnas formgivning har en
del egenskaper, som äro värda erkännande; stilen är flytande och
framställningen i regel lättfattlig. Dock har den tyvärr alltför
ofta vid sidan härav en prägel av löst prat. Olyckliga uttryck
och vändningar förekomma icke sällan. Såsom exempel härpå
kan anföras: »Han kunde växten» (sid. 6). — »Är det icke
denna beteckning, som . . . mången gång hindrar barnet från
att få en klar insikt i ett förhållande?* (sid. 21; kurs. av mig).
— »Därför måste denna metod [växelundervisningsmetoden] bliva
mekaniserad, d. v. s. lägga an på yttre drill och inövning och
i barnen se en industriell råvara, som maskinellt behandlades efter
ett och samma tillvägagångssätt. Med modern terminologi skulle
man kunna säga, att denna metod, växelundervisningsmetoden,
industrialiserade uppfostran» (sid. 114). — »Den mera homogena
uppsättning en lärare har att göra med [vid uppdelning av
barnen på olika linjer efter prestationsförmåga] kommer att lägga
för honom en kanske övermäktig frestelse att i stället mekanisera
undervisningen, då han lätt kommer under fund med huru han
utan större svårighet kan driva en sådan elevskara på den
mekaniska vägen» (sid. 126). — »Redan befintliga kroppsrörelser
hyfsades [av Ling] och bibehöllos, nya uttänktes» (sid. 135).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
