Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. N. Otto Jacobsson och H. Holmquist, Något om uppfostringsidéernas historia - Georg Brandell. Plutarchos, Om barnens uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och recensioner
2 i i
Anmärkningarna ha blivit många, och ännu flera skulle kunna
framställas. Men ehuru boken i sitt nuvarande skick har många
och svåra brister, anser jag det icke uteslutet, att dessa författare
skulle kunna åstadkomma en användbar lärobok i uppfostrans
historia för seminarierna. Men om detta skall lyckas dem, måste
de ordna stoffet i kronologisk följd och även ge kortfattade
framställningar om uppfostran under forntiden och medeltiden samt
renässans- och reformationstiden. Vidare måste de sovra stoffet
på ett helt annat sätt än som nu skett, genomtänka problemen
grundligare och vid författandet disciplinera tanken, så att den
icke svävar ut i ett ytligt resonemang på grundval av
ofullständigt eller oriktigt uppfattat kunskapsmaterial.
Georg Brandell.
Plutarchos. Om barnens uppfostran. Översatt av
Wilhelm Norlind. Lund, C. W. K. Gleerups förlag, 1925. 53 sidor.
Pris kr. 1: 75.
Plutarchos från Chaironeia i Beotien (omkr. 46—120 e. Kr.),
som blivit mest känd för sina jämförande beskrivningar av
berömda greker och romare, anses numera icke vara författare till
denna skrift, som fortfarande går under hans namn. Flertalet
forskare på detta område ansluta sig till den holländske filologen
Wyttenbachs åsikt, att Plutarchos icke kan vara skriftens
författare. Enligt översättaren har dock något avgörande bevis för
skriftens oäkthet ännu icke förebragts. Ar skriften ej av
Plutarchos, har den enligt översättaren författats efter, ej före
Plutarchos’ livstid, såsom Johan Bergman gjort gällande (Antiken 115
f.). I 1693 års skolordning anbefalldes den till studium i
skolorna (»Lector Græcæ Linguae skall läsa Plutarchum de
Institu-tione puerorum»). En gång tidigare har den i sin helhet varit
översatt till svenskan, nämligen 1738 av Nils Hufvudsson Dal.
Skriften må vara författad av Plutarchos eller någon annan,
säkert är, att den härrör från den efterklassiska tiden. Den ger
en tämligen åskådlig föreställning orn de tänkesätt, som under
denna tid gjorde sig gällande icke blott på undervisningens och
uppfostrans område utan även i en del moraliska frågor. Någon
större originalitet vittna de i skriften uttalade tankarna icke om.
Ofta berättar författaren anekdoter och anför uttalanden av andra
för att på detta sätt få stöd för sina meningar. Enligt
översättaren öser han flitigt ur populär-filosofiska, särskilt stoisk-kyniska
skrifter, och denna användning av diverse källor är tämligen
osjälvständig och okritisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
