Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Bernhard Risberg. Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och recensioner 2 i i
av orden. Medan Tamm upptog nästan blott svenska
riksspråksord, har Hellquist — utom låneord — också medtagit en hel del
dialektord ävensom person- och ortnamn. På
ortnamnsforskningens område är han ju också en auktoritet genom tidigare
arbeten. Även vissa floders, sjöars, länders och folks namn
förklaras (däremot icke världsdelarnas). Att allt detta kunnat för
förra hälften av alfabetet intvingas på så få sidor, beror således
dels på, att här de särskilda artiklarna äro betydligt mer
koncisa, än vad förhållandet är i Tamms motsvarande partier, dels
ock därpå, att låneord och namn ofta kräva blott ett par raders
utrymme. För en statistisk jämförelse mellan de båda verken
har jag på måfå valt bokstaven F. Den upptar hos Tamm 73
sidor med 394 artiklar, hos Hellquist med 615 artiklar blott 51
sidor. Tamm har således i medeltal blott 5 à 6 artiklar på
sidan, men Hellquist drygt 12. På I har Tamm 65 artiklar på
14 sidor, Hellquist 154 på ungefär samma utrymme, vilket visar
nästan samma proportion som på F. Räknar jag däremot t. ex.
de 300 första artiklarna på T hos Hellquist, upptaga dessa 45
sidor, vilket blir blott något över 7 artiklar pr sida eller i
medeltal nästan lika spatiösa som hos Tamm. Sidorna hos
Hellquist med 53 rader pr sida mot 49 hos Tamm och med något
mindre stil äro ock kanske 10 % drygare.
Går man till språkets ordskatt, t. ex. i Svenska akademiens
ordlista, sista upplagan (1923), så blir man överraskad av att
finna, att nästan alla stamord äro upptagna, om man undantager
en del utländska ord samt facktermer, som mest brukas i
facklitteraturen. Jag har särskilt jämfört ordförrådet på F och finner
blott ett 20-tal mera brukliga ord överhoppade, såsom faktura,
famös (-ös), farin, fasett, flogrönn, floka (växt), fluidum, flumsa,
forst(-ma?i), foxterrier, fragment, frenetisk, förklena, förråd. Av
Tamms material saknas orden flamsa, fly (adj.), flättja.
Däremot finner man följande i ordlistan icke upptagna ord: fant,
fela (subst.), fläker, fidibus, fjöl, fjös, fnugg, fnuttig, fr ond, fusel,
fylax och fänika. Vidare namn som Fegen, Femmen, Fittja,
Fjäre, Freja, Frigg, dries, Fritz. För partiet Ta—Te saknas
bl. a. följande ordlistans ord: tabu, taifun, tapir, tascha, te(a)ros,
t eka, tekträ, tempera(-färg), termit, tertiär och te t as, varemot
utöver listans ord följande möta: tad, tamperdag, tarachim (det nu
ofta hörda chini är väl en förkortning härav?), tarald, tare, tasker,
tasm(n)a, tena, tep, terserol. Bland namn märkes Tersmeden.
Jag har gjort ett annat stickprov för att utröna, i vad mån
gängse och aktuella främmande ord äro medtagna, genom att
under ett par dagar genomögna några tidningar och slå upp de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
