Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Elsa Carlsson. Några synpunkter på mellanskoleproblemet - Folkskolan som bottenskola för mellanskolan - Några synpunkter på uppfostran i folkskolan och kommunala mellanskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några synpunkter på mellans koleproblem et 2q9
senare stå lantbefolkningen närmare än de större städernas.
Jag sluter härtill, utom av en hel del andra faktorer, som
det bleve för omständligt att här beröra, av inträdesproven.
Det är en fenomenal skillnad mellan de bästa och de sämsta
inträdesproven i Stockholm, vilket i blixtbelysning visar i.
vad folkskolan kan åstadkomma med det bästa materialet; 2.
vilket heterogent material Stockholms folkskolor ha, och
hut-tungt det måtte vara att arbeta där. Detta trots hjälpklassernas
utgallring inom de undre skikten.
Några synpunkter på uppfostran i folkskolan och kommunala
mellanskolan.
Undervisningsrådet Johansson citerar i sin bok en
mel-lanskolrektors påstående, att läraren i mellanskolan ej hinner
uppfostra.
Uppfostran är väl dock ej främst en fråga om tid. Uppfostran i en
skola liksom i ett hem beror framför allt på själva andan i skolan och
hemmet.
Jag vågar påstå, att folkskolan på uppfostrans område
gör mer än andra skolor. För min del har jag i stort sett
aldrig träffat sä väluppfostrade barn, som dem vi i
Stockholm få från folkskolan, pålitliga och rejäla, på samma gång
de äro vänliga och artiga samt hungriga på kunskaper och
oblaserade på nöjen. Jag ber att få påpeka, att jag med
uppfostran ej menar konvenansuppfostran, vilken jag vill
tala närmare om längre fram. Sällan har jag blivit så
angenämt överraskad, som när jag först gjorde bekantskap med
mina stockholmselever. Det var inte utan att jag, innan jag
började i Stockholm, kände mig en smula ängslig för
friktionen med »söderamrisarna». Både i Stockholm och
Huskvarna har jag studerat folkskolans uppfostringsarbete och
fått en utomordentlig respekt för detta arbete.
Visserligen blir ju resultatet allt annat än lysande med det sämsta
materialet men så mycket bättre med det bästa.
Ovanstående är emellertid ej något försvar för
mellan-skolans insats på uppfostrans område. Jag har därmed en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
