Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Elof Hellquist. Några strödda anmärkningar om den svenska hexametern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA STRÖDDA ANMÄRKNINGAR OM DEN SVENSKA HEXAMETERN 7
Utan tvivel förefaller det vid genomläsningen av R:s
artikel, som om vi i praktiken skulle stå på ungefär samma
ståndpunkt och att jag sålunda i min kritik av hans
hexametrar varit ute i ogjort väder.
Detta är icke fallet.
Tvärtom har Risberg i åtminstone två av sina brev till
mig1 — det torde icke vara någon indiskretion att nämna
detta — meddelat mig att han, såsom det tydligen framgår,
just på grund av undertecknads gensagor mot hans trokéer
— vid sin senaste översättareverksamhet sökt undvika
sådana (han menar väl de alltför ’lätta’ — ty alla »trokéer»
har jag ju långt ifrån fördömt), t. o. m. »vida mer skrupulöst
än jag själv gjort».
Det hade enligt min mening varit mera korrekt, om R.
i sin artikel med ett enda ord för läsaren antytt denna
våldsamma svängning i sin metriska praxis — just i
den riktning jag önskat och hävdat!
Nej, i stället har han nu i tidskriften försvarat sin gamla
praxis, teoretiskt, medan han samtidigt övergivit eller står
på väg att övergiva densamma. Detta är ett
tillvägagångssätt av alldeles samma art som det Fredrik Böök flerfaldiga
gånger påtalar i sitt genmäle mot Risberg, ’Stagneliansk
textkritik’ i Nysvenska studier 2: 1 f. (jfr t. ex. s. 6).
För övrigt har jag ej tid eller lust att inlåta mig på
närmare enskildheter. I flera punkter gillar jag fullkomligt
Risbergs uppfattning av hithörande detaljfrågor.
Jag har aldrig frånkänt Stagnelius »rytmiskt mästerskap»
i hexameterns behandling, blott sökt hävda, att Malmström
i vissa avseenden förfarit mera noggrant. Stagnelius hade
kunnat »fela» ännu mycket mera och ändå varit berättigad
till mästarekransen, medan många andra sitta och räkna på
fingrarna och ändock äro eller förbliva andefattiga klåpare.
I detta sammanhang tillåter jag mig också ett annat
påpekande, som dock ej gäller Risbergs tolkningar.
Att döma av några f. ö. vackra poem på hexameter,
1 Senast av d. 6. 1. 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
