Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Erik Noreen. Det norska riksmålets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET NORSKA RIKSMÅLETS UTVECKLING
167
finast. Den danskfödde prästen Wilse skriver t. ex.: »Det
Sprog de Fornemmere i Christiania tale er baade det
netteste i Udtale og naermer sig mest til Hoved-Sproget som
bruges i Skrift(!)».
Utvecklingen i början av 1800-talet går i riktning mot
mer korrekt danskhet. Icke ens händelserna 1814 medföra
någon förändring av detta förhållande. Anledningen är
säkerligen framför allt’ förbättrad skolundervisning. Där måste det
bli danska språkläror, som lades till grund — likgiltigt om
de voro av danskfödd eller norskfödd författare. Det blir
mycket riktigt först när andra grundsatser fastslås för
undervisningen, som en påtaglig ändring i bredare lager visar sig.
Principen att talspråket bör läggas till grund visar sig först
i den egendomliga bestämmelsen av 1878, att «undervisningen
bör saavidt mulig meddeles på börnenes eget talesprog»,
vilket tydligen framför allt avser dialekterna och är första
steget till likställandet av riksmål och landsmål. Den 4 dec.
1887 fastslog Kirkedepartementet i ett cirkulär till skolorna,
att »normen for udtale og oplaesning er ’det dannede
tale-sprog’, d. e, den udtale, som i hver landsdel er den
saedvan-lige i dannede folks omhyggelige, men ukunstlede dagligtale».
Innan man kunde komma så långt, hade ett intensivt
arbete för »förnorskning» utförts av språkkonstnärer å ena sidan
(Wergeland, Asbjörnsen-Moe, Björnson, Ibsen), praktiska
skol-män som K. Knudsen å andra.
I sammanhang med den nationella pånyttfödelsen i början
av 1800-talet är det som det språkliga genombrottet sker, det
måste ses möt bakgrunden av nationalromantiken. Inom
parentes sagt är det påfallande i hur hög grad rent
national-romantiska stämningar inverka på språkutvecklingen i Norge
än idag. Vad är det annat än nationalromantik, när man nu
agiterar för eller lyckas genomföra namnförändringar som
Kristiania > Oslo, Fredrikshald > Halden, Bergen > Bjorgvin,
Tons b erg > Tunsberg, Sarpsborg > Borg, och vad som är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
