Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Erik Noreen. Det norska riksmålets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK NOREEN
Nu rycka en rad stora skönlitterära författare fram och
ta arv efter Wergeland och Asbjörnsen-Moe, först Ibsen
och Björnson (födda resp. 1828 och 1832). Av dessa går
den äldre och mer kritiske Ibsen mindre långt i användningen
av särnorskheter än den frodigare och folkligare Björnson.
Ämnets inflytande på formen är påtagligt: »Peer Gynt» är
kanske det mest utpräglat norska av Ibsens verk. Björnsons
genialiska bondenoveller från slutet av 50-talet (Synnöve 1857,
Arne 1859, En glad Gut i860), i synnerhet den förstnämnda,
äro ännu något vacklande i stilen. En enkel mätare på
mängden av specifikt norska glosor har man i de ordförklaringar
till tjänst för danska läsare, som stå nedtill på var sida. På
s. i av En glad Gut förklaras \ fang = favn, tulle sig v<zk =
forvilde sig, ende = lige, non — midaften. Men härmed är
ämnet långt ifrån uttömt. På samma sida möta vi en mängd
andra norska ord, som icke förklaras, t. ex. gut, jente, rar i
bet. ’konstig’, former som aatte ’ägde’, en liden buk, furu
’tall’ etc. Björnson var född i Kvikne inuti landet och växte
upp i Romsdalen under det att Ibsen var från Skien i
sydöstra Norge — en omständighet som också är av betydelse
för deras olika språkform. Det inflytande, som två så stora
författare som Ibsen och Björnson haft på språkutvecklingen
i Norge, kan nog knappast överskattas. Efter 1850, medan
Ibsen och Björnson ännu äro produktiva, tillkomma ju
ytterligare en rad betydande författare, såsom Kielland och J. Lie.
Kielland verkar i jämförelse med t. ex. Björnson i hög grad
dansk. Hans litterära och personliga förutsättningar äro helt
andra. Litteraturhistoriskt är Kiellands sammanhang med
dansk och fransk berättarkonst påtagligt. Han tillhör en
patriciersläkt från Stavanger, som ligger på den s. k. »blöte
kyststripe» (ungefär från Arendal till Haugesund, som dock
självt ligger utanför). Detta område har gemensam med
Danmark övergången p t k > b dg efter vokal: gäbe, gade,
bryde, sag. Andra representanter för den blöte kyststripe i
senare tid äro bröderna Krag och på det vetenskapliga
området Magnus Olsen (f. i Arendal). Överhuvudtaget spelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
