Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Bernhard Risberg. Statius’ Silvæ. Översättning av J. E. Nylén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 7 2
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
Men Hylén har också mången gång med verkligen
beundransvärd fyndighet lyckats på ett elegant och välljudande
språk fritt återgiva den i originalet på ett nästan obegripligt sätt
i omskrivningar eller lärda anspelningar insvepta tanken. Någon
verklig missuppfattning av den svåra texten kan knappast på
något enstaka ställe upptäckas, redan det en verklig seger över
denne tilltrasslade och dunkle författare, som ofta med avsikt
använder underliga och svårförståeliga uttryck.
För att ge en konkret föreställning om översättningen och
versen och även något litet om dikternas innehåll och form vill
jag till sist citera några rader ur olika dikter.
Så här börjar en bröllopssång:
Vadan den heliga sång, som mot romerska kullar ger genljud?
Säg, till vems äray Apollo, du höjer ditt plektron och lutar
klingande lyran mot skuldra, där lockarna svalla? Gudinnor
skynda sig fjärranifrån och med bröllopsfacklorna nio
tända på härden en eld, som beseglar det äkta förbundet,
bruden bestänka med vatten, som hämtats ur Helikons källor.
I en tröstedikt till en vän, som genom döden förlorat en
vacker och älskad slavgosse, heter det ett stycke in i dikten:
Ståtlig begravning med rätta du fick av din fostrare, gosse.
Styrkande vila du skänkte hans år, och han glömde sin ålder.
Än hans förtjusjiing du var, än mål f ör hans livliga oro.
Ej på en ställning du stått, där man mönstrade främmande slavar,
icke som barn dit bjöds ut bland egyptiska varornas mångfald,
väl inövade ord, avtalade skämt du ej använt,
aldrig en herre, ej lurad så lätt, munvig du har vumiit.
Här är ditt hem, här dagen du såg, här fader och moder
jingo av friheten del, att din börd dig ej lände till blygsel.
Och i en dikt till hans vän Pollius Felix med en förtjust
skildring av dennes lantgård vid Surrentum ägnar han Pollius
själv denna — här utan tvivel uppriktiga — hyllning för hans
karaktärsegenskaper:
Höjd över människors gunst efter höghet och makt du ej ävlas,
hugstor, ädel av fruktan och hopp ej det minsta du röres,
fjärran från buller och kiv du ej ens har en önskan till övers,
trotsande ski eke Is ens makt du ej slav under Odet är vorden,
döden skall finna dig lugn, orörd av de skiftande öden,
färdig att vandra och nöjd med din färd. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
