Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Sigurd Åstrand. Ett självstudieförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 SIGURD ÅSTRAND
att de önska fortsätta, en önskar mera tal, en mindre tal,
och en föreslår att de första 5 à 10 minuterna på varje lektion
ägnas åt genomgång av någon särskilt svär uppgift eller
dylikt. Jag vill i detta sammanhang påpeka, att jag mycket
tydligt sagt klassen, att undervisningen var till för elevernas
skull och icke för min, och att det alldeles ej var min avsikt
att fortsätta med denna undervisningsmetod, om inte klassen
själv önskade det.
Som ovan omtalats, fortsattes försöket ända till
studentexamensskrivningen. Efter denna kunde det knappast
fortsättas, då det ju då endast är fråga om översiktliga och
sammanfattande repetitioner. Undervisningen då kom ej att
nämnvärt skilja sig från vanlig undervisning utom i det avseendet,
att jag fick lov att lägga ned litet extra arbete på att öva
eleverna i att yttra sig i och framför klassen och att
använda svarta tavlan, saker som de under hela läsåret aldrig
behövt befatta sig med under matematiklektionerna. Det
yttre resultatet, mätt medelst studentskrivningen, var
godtagbart, och metoden får alltså sägas ha visat sig möjlig och
rimlig. I vad mån speciella omständigheter måste tillskrivas
särskild betydelse för utgången, skall strax bli föremål för
diskussion. Innan jag skrider till denna avslutande diskussion,
skall jag dock dröja vid de fördelar och de olägenheter, som
jag trott mig finna vara förknippade med ifrågavarande
lärometod.
»Periodläsningen» liknar mera ett verkligt arbete ute i
livet än vad det vanliga skolarbetet gör. Detta senare är
till sina former betingat dels av nödvändigheten att arbeta
med många på en gång, dels av en rätt fast skoltradition.
Dessa former äro emellertid i mångt och mycket
livsfrämmande, och periodläsningen tycks mig beteckna ett steg ut
mot mindre skolmässiga och mera allmänna former.
Framförallt gör sig detta gällande i avskaffandet av de dagliga
läxorna. När man börjar bli inemot 20 år, är det ofta rent
av odrägligt att arbeta sig igenom läxa efter läxa: 20 min.
kyrkohistoria, 30 min. biologi o. s. v. fem eller sex olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
