Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - Arne von Koch. Carl O. Koch och Karl Kärre. Det engelska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
5 1
Efter en redogörelse för eng. språkets utbredning och
släktskapsförhållanden skildras, hur anglosaxarna — sedan romarna
dragit sig tillbaka — erövrade landet, och företages en
granskning av det anglosax. ordförrådet och dess utveckling. Sedan,
i ett kapitel, som fått den betecknande rubriken »Främlingar,
som våldgästa», få vi höra om vikingarnas härjningar och
danskarnas slutliga erövring av England, hur normannerna därpå
underlade sig landet och vilka följderna av dessa olika invasioner blevo
i språkligt avseende. Vidare skildra förf. humanismens och
renässansens inverkan på språket och, i följande kapitel,
»riksspråk och folkmål genom seklerna». Efter att ha dryftat frågan
om det bästa eng. uttalet, givit en historik och överblick av eng.
språket i Amerika samt något berört »förvildad eng.»
(negerengelska etc.) lämna förf. i bokens båda innehållsrikaste kapitel
en översikt av det eng. ljud- och formsystemets historia. I det
sista kapitlet, som bär den suggestiva överskriften »Engelska
språket på offensiven», behandlas eng. lånord i sv. av äldre och
yngre datum. — Ovanstående ger endast en svag antydan om
det rika innehållet i detta arbete, som jag för min del funnit
synnerligen intressant och läsvärt ehuru inte alldeles fritt från
angreppspunkter.
Under läsningens gång har jag gjort en del
randanmärkningar, av vilka jag nu ber att få meddela det väsentligaste.
På tal om eng. som världsspråk heter det (s. 19): »Den
största förtjänsten, ur främlingens synpunkt, har emellertid
engelskan i sitt enkla, logiskt klara och lättlärda formsystem.» Häri
instämmer jag i huvudsak. Dock vill jag framhålla, att,
eftersom gränsen mellan formlära och syntax är så obestämd, även
nybörjaren har föga glädje av aldrig så lätta, renodlade former
utan nästan omedelbart måste göra bekantskap med deras
användning i sats s ammanhan g. Han stöter sålunda mycket snart
på en sådan besvärlig kuriositet som ’omskrivning med do’ och
de onödigt tilltrasslade reflexiva pronomen (med el. utan ’själv’).
Snart får han även ta itu med svårigheten att återge ’det’ och
’någon’ etc. med sammansättningar samt — last not least — göra
bekantskap med de ökända shall o. will och andra
’skall-och-skulle’-former. Men fastän den sv. nybörjaren snart nog mötes
av dessa och andra kvistigheter, som 1 hans modersmål
motsvaras av enklare och mera logiska uttryck, bör han känna sig
tacksam över att slippa att »vid varje ord snava på ändelser allt
efter genus, numerus och kasus, tempus, modus och person» (s.
136). Dessa ord syfta tydligen på tyskan, vilken, hur lätt den
än kan förefalla i fråga om ordförråd och läsning, beträffande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
