Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - Otto Rohnström. Kjell Strömberg. Modern fransk litteratur från 1890 till nu - Georg Brandell. Hans Günther. Rassengeschichte des hellenischen und römischen Volkes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
5 1
Gaston de Caillavet och senare Francis de Croissant skrivit en
mängd överdådigt kvicka och elaka lustspel, av vilka de bästa
kanske äro »Kungen» och »Den gröna fracken», det sistnämnda
en dråplig satir över Franska Akademien, vilket dock icke
hindrade den högvälborne markis de Flers att några år senare
hålla sitt inträde i samma akademi. Skådespelarna Sarment och
Sacha Guitry ha båda skrivit pjäser, den förre poetiska och
rörande stycken, den senare kvicka lustspel och historiska pasticher.
Jules Romain har likaledes skrivit spydiga komedier och även
sysselsatt sig med modernare samhällsproblem i »La Dictateur»,
såsom också är fallet med Bloch i »Le dernier empereur».
Psykopatologiska problem à la Freud behandlas av den
genialiske, men bisarre Lenormand. Expressionistisk-futuristisk
dramatik saknar icke heller representanter, bland dem Jean
Cocteau, som dessutom vunnit en viss popularitet genom självsvåldiga
moderniseringar av klassiska mästerverk: Sofokles och
Shakespeare förvandlas till författare av spännande kriminaldramer, med
ett brokigt inslag av rysk balett och amerikansk film.
Det är en intressant, rik och mångsidig bok, denna dr
Strömbergs framställning av modern fransk litteratur. Den kan
på det varmaste rekommenderas av alla dem, som önska bli
initierade i det rika ämnet och söka få en överblick över ett annars
svåröverskådligt kulturområde. O. R.
Hans F. K. Günther. Rassengeschichte des hellenischen
und des römischen Volkes. Mit einem Anhang: Hellenische
und römische Kopfe nordischer Rasse. Mit 83 Abbildungen
im Text und 3 Karten und 64 Abbildungen auf Tafeln. J. F.
Lehmanns Verlag, München 1929. 151 Seiten. Geh. M. 6:50,
in Leinen M. 8: —.
Hellenerna ha troligen norrifrån invandrat i Grekland. De
funno där ett folk, som måste antagas ha övervägande varit av
medelhavsras med främreasiatiskt inslag, och invånarna måste
således ha förefallit hellenerna små eller undersätsiga samt mörka.
Hellenerna själva voro däremot övervägande nordiska med ett
ringa dinariskt inslag. Därom lämna Iiiaden och Odysseen med
sina blonda och högväxta gudar och hjältar ett övertygande
vittnesbörd. Även Hesiodos (omkring 700 f. Kr.) föreställer sig
sina gudar och hjältar som blonda. Ännu i tebanen Pindaros’
hymndiktning från tiden omkring 500—450 äro hellenerna ett
övervägande nordiskt folk, och en skrift av läkaren Hippokrates,
död/omkring 377 f. Kr., ger en antydan om att blå ögon på
den tiden icke voro något bland hellenerna ovanligt. Allt tyder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
