Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Hans Günther. Rassengeschichte des hellenischen und römischen Volkes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 5 1
på att denna blondhet, blåögdhet och ljusa hy övervägande eller
uteslutande varit nordiska raskännetecken; hellenernas bildande
konst framställer nordiska människor, icke människor av
östbaltisk eller fälisk ras, vilka likaledes äro blonda. Redan i fjärde
århundradet f. Kr. har dock inslaget av mörka raser i de högre
klasserna i Hellas varit rätt starkt. Odyssevs har vissa drag i
sin karaktär, som icke äro nordiska, utan som tyda på att ett
främreasiatiskt inslag även i de högre samhällslagren redan tidigt
under den hellenska tiden icke är uteslutet. Den homeriska
gudatron, den hellenska vetenskapen och filosofien till Platon
och Aristoteles samt den hellenska konsten tills in i det fjärde
århundradet f. Kr. äro dock uttryck för nordiskt väsen med
hellensk särprägel.
Tiden från slutet av det peloponnesiska kriget till den
hellenska frihetens undergång är en förfallsperiod; det femte
århundradet var en glanstid, under vilken urartningen grep
omkring sig och de värdefullaste släkterna utdogo, och i fjärde
århundradet är förfallet påtagligt. Inga betydande människor
uppträda mer, den hellenska konsten och filosofien ha gått under.
Till minskningen av de goda arvsanlagen bidrogo icke blott
krigen och de inomstatliga striderna utan även det sedliga förfallet.
Adeln hade bosatt sig i städerna och lämnat sina jordagods att
skötas av en ständigt växande härskara av importerade slavar,
och detta medförde bondebefolkningens undergång. Från
städerna utbredde sig det sedliga förfallet över hela landet, och
det hellenska livet antog efter de hellenska staternas undergång
alltmer en orientalisk prägel. Filosofien får med sofistiken en
inriktning mot främreasiatiskt väsen, ty det är karakteristiskt för
den främreasiatiska rasen, som bildar ett inslag i det judiska
folket, att spela ut begrepp mot varandra, att »utlägga» gamla
talesätt, att betvivla traditionella åskådningar och att slutligen
upplösa dessa. I stället för den nordiska själens ljusa apollotro
kommo främreasiatiska mysterier med deras syndmedvetande,
vigningar, sakrament, heliga måltider, heliga gestalter, profeter
och jungfrusöner, vilket allt är uttryck för den främreasiatiska
rasens själiska väsen. Så uppstår den hellenistiska världen, som
ofruktbart efterapar, förvränger eller avsvärjer den
gammalhellenska kulturen.
Patricier och plebejer i Rom voro även ursprungligen två i
rashänseende olikartade skikt: patricierna voro avkomlingar av
erövrare, tillhörande den nordiska rasen, plebejerna härstammade
från den inhemska befolkningen, som var av medelhavsras eller
utgjorde en blandning av medelhavsras och alpin ras. Dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
