Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - Otto Rohnström. Två franska språkläror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
I O 2 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
Ljudläran
är i båda arbetena behandlad på ett fullt tillfredsställande sätt,
tillräckligt utförligt för en praktisk skolbok. Den synes likaledes
fullt »up to date» i avseende på modern fonetik. Hultenberg
har även en kort framställning av den historiska fonetikens
huvudfakta, något som saknas hos Biller—Thorn, vilken dock i ett
bihang har några notiser om franska språkets historia.
[d]. Med tillfredsställelse har jag antecknat, att H. varnar
för att överdriva den ö-haltiga klangen i långt och kort [o].
[d]. Den nasala vokalen på o betecknas av båda förf. med
öppet ljud [o], vilket otvivelaktigt vid undervisningen är mest
praktiskt, även om det är ett obestridligt faktum, såsom också B.—Th.
antyder, att en viss vacklan mellan [o] och [o] kan spåras i många
fransmäns uttal. (Jrnfr P. T. 1919, s. 9, i min anmälan av
Edström, Fransk skolgrammatik).
[r] Båda förf. varna, såsom sig bör, för »supradentalerna»
r + d, r + ty r + n, r + s m. fl., så vanliga hos de svenskar, som
använde tungspets-r. H. varnar även våra »tungspets-r-svenskar»
att vid uttalet av franska lägga sig till med bakre r, »skorrande»
r} en strävan, som visserligen, tyvärr, förefinnes hos åtskilliga
fransk-pedagoger och d:o elever i vårt land, men som i regel ger
högst misslyckade och »ofranska» resultat och dessutom i de
flesta fall kräver en energiförbrukning, som med fördel kan riktas
på andra mål. (Jmfr P. T. 1928, s. 155 o. f. i min anmälan
av Billers franska elementarbok samt Moderna Språk, 1922,
s. 157 o. f. [E. Staaff]).
[y] eu såsom [y]. Utom respektive former av avoir kunde
påpekas: gageure, där ju e är inskjutet frfr. -ure för att giva g
uttalet [g].
[s] oi såsom [s] i ro ide, roideur m. fl. avledningar, där den
gamla stavningen fortfarande då och påträffas jämte den moderna
och vanligare raide, raideur o. s. v.
[q] u uttalas som [q] efter g i aiguille, framhålles av båda
förf. H. anger däremot för aiguiser uttalet [egize]. De
flesta lexika angiva emellertid [e g q i z e], och behandla sålunda
på samma sätt alla ord, som gå tillbaka på lat. acus eller acutus.
Några ordböcker ange båda uttalen av aiguiser, med eller utan
[q] efter g.
Nasal + konsonant. Jag skulle vilja formulera regeln så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
