Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - Otto Rohnström. Två franska språkläror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
lunda: varje konsonant, som följer på nasalvokal i samma stavelse,
är stum.
ch såsom [k]. I sammanhang med uttalet av ch såsom [k]
i Michel-Ange, Munich, Saint-Roch kunde påpekas uttalet av ch
såsom [/] i Foch.
joug, legs. H. framhåller, antagligen med full rätt,
åtminstone beträffande det senare ordet, att [3u] och [le] äro bättre än
de likaledes förekommande [3ug] och [leg]. B.—Th. omnämner
icke dessa ord. De olika lexika äro ganska motsägande. Se här
en liten provkarta! Sachs-Vill. har [3ug], men [le], (i bindning
[lez]) och även [leg]; Darmst-Hatzf. har [3u], »selon» [3ug],
men [le], i bindning, [lez]. Diet. de 1’Acad. ed. 1878, har [3ug]
(»on fait sentir un peu, et comme que, le G final, méme devant
une consonne»), men [le]; Larousse har [3ug], men [le]; Th.
Hamar, Vocab. frang-suédois har [3ug] och [leg].
r i ändeisen -er. Kortast och enklast vore formuleringen:
r är stumt i ändelserna er, ers i två- och flerstaviga ord.
s i plus. I fråga om finalt s i plus råder en liten
skiljaktighet mellan de båda språklärorna: enl. H. är s oftast stumt
i plus que, enl. B.—Th. uttalas s i denna ställning. Bruket
torde vara ganska växlande.
Vokalkvantitenär ju i franskan mycket obestämd. Också
behandlas denna fråga helt naturligt ganska knapphändigt såväl
av B.—Th. som av H. Dock undrar jag, om icke den senare går
väl långt i att beteckna vokalen såsom kort, icke blott i gite, utan
även i croüte, flute, ile. I dessa tre sistnämnda ord anger dock
Darmst-Hatzf. lång vokal, under det att gite betecknas såsom
kort. 1 Sachs-Vill. åter har croüte kort men de tre övriga,
således här även gite, lång vokal.
La dénasalisation. I båda språklärorna beröras, såsom sig
bör, denna företeelse. Det är en given sak, att eleverna böra få
någon kännedom om densamma, ehuru de för sin egen del böra
iakttaga den endast i de fall den tillhör det bildade uttalet.
Undras dock, om man ej får vara beredd att få höra sådan
de-nasalering även i de fall, då den icke bör få förekomma, men
förekommer, alltså även vid bien, en, on, rien och t. o. m. vid
un, där nog, såsom jag är frestad att tro, uttalet [yn] är en rätt
allmän företeelse.
6—30107. Pedagogisk tidskrift 1930. Haft. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
