Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - Otto Rohnström. Två franska språkläror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
En språklig företeelse i franskan, som jag finner otillräckligt
betonad i de båda språklärorna är den så viktiga skillnaden mellan
stambetonade och ändelsebetonade former, särskilt vid verben.
Visserligen omnämnes företeelsen hos dem bägge, hos H. i
sammanhang med den historiska ljudläran, hos B.—Th. bland
anmärkningarna till de oregelbundna verben. För min del skulle jag
emellertid önska en på språkhistorisk grund vilande framställning av
denna företeelse, varvid utvecklingen av de många olika
»oregelbundna» verben sammanställdes med den enahanda utvecklingen
vid »regelbundna» verb av typerna mener, répéter, appeler, jeter
m. fl., med ett ord av samtliga verb, där utjämning på grund av
analogi icke ägt rum, i motsats mot vad som varit fallet vid
övriga »regelbundna» verb. Då det i framtiden väl blir mest
lati-nare, som taga franska med upp till studentexamen — om nu
några elever över huvud göra det — passar det så mycket bättre
att just i detta sammanhang betona betydelsen av huvudaccentens
roll i latinet för franskans utveckling.
Syntaxen.
Läran om ordföljden är hos H. behandlad i ett sammanhang,
omfattande subjektets, adjektivattributets, objektets och adverbialets
respektive plåtset i satsen. Hos B.—Th. behandlas ordföljden på
flera olika ställen, 87 (adjektivets plats), 168 (frågande och
nekande former), 174 (frågande och nekande form) samt det övriga
.om ordföljden i ett särskilt kapitel i bokens slut. Hos H., vars
framställning i övrigt är tillräckligt fullständig, saknas dock
omnämnandet av den så ytterst vanliga litterära anakoluten, på vilket
B.—Th. har följande exempel: Apres un moment de silence,
Connais-tu, demanda-t-il, tous les détails de cette aventure?
I fråga om adjektivets komparation saknar jag i båda
språklärorna ett sådant fall som: C’est ici que la riviére est le plus
profond^.
Vid determinativa pronomina saknas hos H. exempel av typen:
Celui-lä est heureux qui est content; ceux-lä seuls qui sont
con-tents sont heureux.
Beträffande relativa pronomina är det med stor
tillfredsställelse jag antecknar, att båda språklärorna antytt det hos
moderna författare ganska vanliga användandet av preposition + quoi
även syftande på saksübstantiv, mask. eller feminint: Il comporte
un devoir avce quoi il n’est par permir de transiger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
