Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anmälningar och recensioner - G. Liljeqvist. Bertrand Russel. Den nya filosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 128
värld, om tingen i sig, utan sammanhänger med vår specifika
fenomen värld. I avseende på denna äger den euklidiska
geometrien en objektiv giltighet eller sanning så till vida, som däri
riktigt exponeras beskaffenheten av rummet såsom en
åskådningsform a priori, utan vilken vår mänskliga erfarenhet ej komme till
stånd. Men den euklidiska geometriens kunskapliga nödvändighet
som euklidisk är närmast en med förståndets hjälp explicerad
åskådnings-, ej någon tankenödvändighet. Tvärtom äro andra
rumsformer tänkbara än den tredimensionala euklidiska med
böjningsmåttet o (noll), men varje försök att nå en viss grad av
åskådlighet rörande dessa andra tänkbara rumsformer hämtar i
realitet sin utgångspunkt från vår euklidiska rumsåskådning (genom
böjningsmåttets variation i positiv, resp. negativ riktning, genom
dimensionernas variation till 4, 5 . . . n dimensioner o. s. v.).
Vad nu beträffar dessa olika tänkbara rumsformer, äro de för
visso inga produkter av empirisk geometrisk mätning utan typiska
tankekonstruktioner, vilkas åskådlighetsinslag i sista hand just
ligger i vår euklidiska rumsåskådning, som tänkande bearbetas
i bestämda riktningar enligt vissa däri befintliga momenters
variation genom tanken. Inför ett dylikt sakförhållande ter sig
påståendet, att geometrien vore »lika empirisk som t. ex. geografien»,
helt enkelt som en ohållbar paradox. Och det synes ur
åtskilliga synpukter riktigare att konfrontera Kants uppfattning av den
euklidiska geometrien med de efter Kant och före Einstein
fallande formerna av metageometrisk spekulation (jfr härvidlag
ny-kantianismens s. a. s. förste man Otto Liebmann i hans »Zur
Analysis der Wirklichkeit» med uppsatserna »Ueber die Phänomenalität
des Raumes» med »Anhang» samt »Raumcharakteristik und
Raumdeduktion», där bl. a. påvisas, att Kants tidigaste avhandling
»Gedanken von der wahren Schätzung der lebendigen Kräfte»
redan innehåller en första ansats i riktning av de metageometriska
undersökningar, som närmast knyta sig till namnen Lobatschewsky,
Gauss, Riemann, Helmholtz, samt att vissa hans uttalanden i
Kritik der reinen Vernunft rätteligen böra ses ur ljuset härav).
Skulle nu vissa genom den einsteinska relativitetsteorien
föranledda experimentella undersökningar en gång definitivt fastslå —
vilket hittills knappast skett — att vår fysikaliska världs
rumsform ej vore den strikt euklidiska med böjningsmåttet o, att i
densamma strängt taget parallellaxiomet ej gäller o. s. v., vore
härmed ingalunda problemet om kunskapens aprioriska och
aposte-rioriska elementer löst i den universella empirismens tecken, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
