Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anmälningar och recensioner - G. Liljeqvist. Bertrand Russel. Den nya filosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 138
stansbegreppet skulle förvisso också hindra R. från att med någon
särdeles tillfredsställelse se materien reducerad till en »serie
skeenden, av vilka vart och ett varar endast mycket kort tid» (s. 241),
att över huvud i världen överallt endast erkänna »skeenden»
(s. 274), när man på samma gång bestämmer skeende så olyckligt
eller hart när meningslöst som »något som har en liten ändlig
fortvaro och en liten ändlig utsträckning i rummet». Jag trotsar
någon att bli klok på en dylik begreppsbestämning, där just det
som gör skeendet till skeende har fallit bort: skeende är ju på
detta vis icke skilt från fortvaro (man jämföre i Övrigt förordets
tal s. 6 om »rörelser, där ’intet’ är i rörelse»).
Som bekant har i nutiden gent emot vissa tidigare decenniers
starkt positivistiska och antimetafysiska inriktning gjort sig
gällande den tydligaste frontförändring. Man inser alltmer
metafysikens oumbärlighet och att de, som tro sin filosofi vara
anti-metafysisk, innerst inne blott omfatta en annan metafysik än den,
mot vilken de befinna sig på krigsfot. R:s insikt om detta
aktuella sakläge för den filosofiska forskningen tar sig ej blott
uttrycket, att han ogenerat (s. 135) diskuterar »behaviorismen som
metafysisk åsikt», utan lika obesvärat talar om sin egen
metafysik (s. 288). Denna är visserligen ännu långt ifrån stabiliserad
utan snarast osäker eller rätt hypotetisk, ja rent av blott
alterna-tivisk, men i varje fall ställd under framtidens dom. I åtskillnad
från en objektivism, som tror sig ha vederlagt den s. k.
subjektivismen, är R. medveten om att »ingen (verklig eller möjlig)
slutledning––till något bortom förnimmelserna» vore »möjlig
att empiriskt verifiera». Det vore alltså »klokt», »om vi betrakta de
icke-själsliga skeendena i fysiken som rena hjälpbegrepp, som icke
antagas ha någon realitet utan blott införts för att förenkla
lagarna för förnimmelserna». På sådant vis »kommer materien att
bli en konstruktion, byggd av våra förnimmelser, och vår
metafysik kommer väsentligen att vara densamma som Berkeleys».
Dock vågar R. ej definitivt stanna vid en sådan metafysik, emedan
den logiska försiktighet, som talar för något slags berkeleyanism,
i själva verket kan drivas ännu längre, till »solipsismens»
ståndpunkt. »Detta är [emellertid] en uppfattning, som är svår att
vederlägga, men ännu svårare att tro på», varför R. till sist
snarast tyckes decidera sig för ett slags common-sense-uppfattning i
fråga om kroppsligt oeh själiskt (ss. 289—90 att jämföra med
ss. 244—45). Likvisst så, att han genomgående (alldeles som
tidigare Wilhelm Ostwald i sin Überwindung des wissenschaftlichen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
