Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Ernst Tham. Abenteuer und Erlebnisse. Herausg. von Sven Lide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 6
anmälningar och recensioner
vande. Wildenbruchs namn är ju allbekant, av de övriga äro
nog några icke vidare allmänt kända i Sverige; i varje fall voro
de en ny bekantskap för rec., men han är för sin del väl
belåten med att stifta densamma. Berättelserna ha växlande
innehåll och äro måhända ej alla av alldeles samma värde, men de
äro underhållande och, som jag tänker, väl lämpade för den
läsekrets, för vilken de närmast äro avsedda. Egentliga
äventyrsskildringar förekomma där ej, liksom ej heller smakbitar ur
krigslitteraturen, detta senare väl närmast att betrakta som en förtjänst.
En slags äventyrsskildring, om man så vill, är ju stycket med
titel »Lux der Leithund» (av Klara Heppner). Det är ej utan
spänning man följer den lilla forskarkaravanen, som i
vintermörkret drar fram över polartraktens snövidder, vägledd blott av
kompassen och den aldrig felande instinkten hos den underbare
förarehunden, i vars trogna ögon står att läsa, när farorna äro
överståndna och sällskapet hunnit färdens mål, den frågan: »Bist
du nun zufrieden mit mir?»
Gripande i all sin enkelhet är berättelsen »Die Frau des
Bahnvärters» (av Veronika Schultz). Den förflyttar oss till stugan,
där banvakten ligger sjuk och döende, och hans tröstlösa hustru
oförtrutet delar sina omsorger mellan vården av den sjuke och
förrättandet av hans tjänst, som ju ej får avstanna. Det blir hon,
som genom sin raskhet och sinnesnärvaro förekommer en
tågkollision, som eljest varit oundviklig, och räddar talrika
människoliv, och som, till erkännande härför, av järnvägsförvaltningen
ut-nämnes att efterträda sin man i den tjänst, som genom hans död
blev ledig.
Små skildringar ur skollivet saknas ej heller. I »Geographie»
få vi göra bekantskap med ett av dessa gamla original, som väl
aldrig saknats i något lands pedagogiska värld, men vars något
kuriösa metoder tecknas med frisk humor fri från all bitter ironi.
I »Das Orakel» (av v. Wildenbruch) möter oss bilden av den
stackars tafatte och försagde skolpojken »Mops» i Halles
Päda-gium, som är klassens driftobjekt och obarmhärtigt hetsas och
förhånas av hjärtlösa kamrater (det är sagan om den grimme
Elling i ny upplaga), till dess de vilda sällarna till sist stå slagna
av blygsel inför det stackars offrets gripande förtvivlan vid
underrättelsen om moderns sjukdom och död.
Min mening är naturligen ej att referera boken, jag har blott
velat lämna några antydningar om det innehåll den har att bjuda.
Ordförrådet särskilt i vissa stycken är ej så vanligt, kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
