Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Herman Siegvald. Om intelligensundersökningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 1 o anmälningar och »recensioner
med deras fysiska ålder. I allmänhet är det barn eller
outvecklade vuxna individer som undersökas, och att man åtminstone i
vissa fall har anledning anse de erhållna värdena för någorlunda
riktiga uttryck för individernas intelligensutveckling, beror tydligen
därpå, att de intellektuella kvalitativa särdragen hos dessa
individer ännu icke kommit till någon högre utveckling eller i varje
fall icke spela större roll, än att man vid bedömandet helt kan
bortse ifrån dem och således nöja sig med uteslutande
kvantitativa bestämningar, hur ofullkomliga dessa även i sådana fall äro.
De vid intelligensundersökningar erhållna värdena måste
emellertid i många fall antagas vara missvisande. I själva verket äro
svårigheterna vid intelligensmätning så stora, att det väl icke är
möjligt att någonsin helt övervinna dem. Testskalan för en viss
ålder skall vara lämpad för barn med normal intellektuell
utrustning, men denna standardisering av testskalorna är ytterst svår,
kräver mycket arbete och torde i de flesta fall ha skett alltför
lättvindigt. Att finna lämpliga test är icke heller lätt, och i de
använda testskalorna finnas icke blott rena intelligenstest utan
även kunskapstest. Därtill kommer, att de individer, som skola
undersökas, vid undersökningstillfället alldeles som vid
kunskapsprövning kunna av en eller annan anledning befinna sig i tillstånd
(nervositet o. d.), som göra resultaten i hög grad missvisande.
Det har påvisats, att intelligensutvecklingen icke är lineär, utan
att den försiggår hastigare i de lägre åldrarna än i de högre.
Naturligtvis är det strängt taget meningslöst att tala om lineär
eller bågformig intelligensutveckling och kan även det blott ske
med bortseende från det kvalitativa i den intellektuella
utrustningen. Utvecklingen av intelligensen liksom av det mänskliga
själslivet över huvud är mindre en utveckling med avseende på
graden än en utveckling av kvalitativa särdrag, och denna
sistnämnda utveckling kan varken försiggå lineärt eller bågformigt.
Men även om man bortser härifrån och fäster avseende blott vid
den kvantitativa utvecklingen, måste de vid
intelligensundersökningar erhållna värdena av nyssnämnda anledningar bli i hög
grad osäkra. Somliga värden bli för höga, andra för låga, och
det inträffar väl blott mera sällan, att det erhållna värdet är ett så
riktigt uttryck för intelligensutvecklingen som det över huvud kan
vara. Att låta de resultat, som man erhållit vid
intelligensmätning, ensamma vara avgörande vid t. ex. barns överförande till
hjälpklass, synes mig därför kunna ge anledning till svåra
misstag. Sådan överföring kan på ett mycket lämpligare sätt ske på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
