Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Herman Siegvald. Om intelligensundersökningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 1 o anmälningar och »recensioner
grundval av lärarnas kännedom om barnen och efter
kunskapsprövning. De barn, som lärarna förslagsvis avskilt för intagning
i hjälpklass, prövas under några dagar av hjälpklasslärarna under
inseende av folkskolinspektören eller annan sakkunnig person, och
de, som befinnas vara olämpliga för hjälpklass, sändas tillbaka
till de vanliga klasserna. Detta förfaringssätt är så mycket mera
att tillråda, som det i sådana fall som detta egentligen icke är
barnens intelligens utan deras prestationsförmåga i olika
avseenden, som bör vara avgörande vid överflyttningen. Och för
prestationsförmågan äro andra psykiska faktorer, såsom flit, uthållighet,
intresse samt känslo- och viljelivets övriga egenskaper, av nästan
lika stor betydelse som intelligensen. Intelligensmätning är vid
dylika tillfällen på sin plats, blott om den användes tillsammans
med andra metoder för prövning och iakttagelse av individerna.
Också förordar Siegvald, att intelligensmätningen, när den
användes för praktiska syften, alltid kombineras med andra
undersökningsmetoder, såsom kunskapsprövningar, planmässiga psykologiska
iakttagelser och läkarundersökningar.
När det gäller att bedöma de särskilda individernas intelligens,
är således intelligensmätningen en metod, som åtminstone för
närvarande lämnar mycket osäkra resultat. Något annorlunda ställer
det sig att med tillhjälp av metoden bedöma större grupper av
individer i fråga om intellektuell utrustning. Har man med samma
metod undersökt två lika stora samt i fråga om ålder och i
övriga avseenden homogena grupper av barn, av vilka var och en
innesluter några hundra individer, och därvid funnit, att den ena
gruppen fått intelligenskvoten 120, den andra intelligenskvoten 90,
så kan man med stor sannolikhet antaga, att den första gruppen
är den senare avgjort överlägsen i fråga om intelligens. De
värden, ur 4 vilka man fått dessa tal, äro visserligen i stor
utsträckning felaktiga, men detta hindrar icke, att medelvärdena peka i
rätt riktning och kunna användas för jämförelse av grupperna
med varandra. Felen i de individuella värdena kunna nämligen
antagas vara ungefär lika många och lika stora för båda
grupperna, och om inom varje särskild grupp några värden äro för
höga, andra för låga, så ta dessa fel åtminstone delvis ut varandra
vid beräkningen av medelvärdet för gruppen. Att de värden
man erhåller vid undersökning av större homogena grupper med
gott testmaterial fördela sig enligt den gausska kurvan, ger även
anledning antaga, att gruppvärdena äro tämligen tillförlitliga
uttryck för gruppernas intellektuella ståndpunkt. Det är egendom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
