Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Herman Siegvald. Om intelligensundersökningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 1 O
3 1 o anmälningar och »recensioner
ligt att finna, att Siegvald ställer sig mera skeptisk till de
värden, som avse hela grupper, än till de individuella
intelligensvärdena. Är denna skepticism kanske betingad därav, att
värdena för grupper kunna medföra för enhetsskolemännen
obehagliga konsekvenser?
Man har nämligen vid intelligensundersökningar av grupper
av barn funnit, att barnen tillhörande de högre samhällslagren
haft bättre intellektuell utrustning än barnen från de lägre
samhällslagren. Detta resultat är i fullkomlig överensstämmelse med
vad man av andra grunder har anledning att antaga och är
således icke ägnat att förvåna. I ett kultursamhälle förekommer
nämligen alltid ståndscirkulation; de begåvade släkterna stiga uppåt
i samhällslagren, under det de intellektuellt och i andra
avseenden sämre utrustade stanna kvar i de lägre samhällsskikten eller
sjunka ned till dessa skikt. Om nu barnen i regel ärva
föräldrarnas psykiska utrustning — en sats vars riktighet näppeligen
kan betvivlas — och miljön i de högre samhällslagren även är
lämpligare för barnens intellektuella utveckling, så är det ju
fullkomligt naturligt, att de högre samhällslagren innesluta ett större
antal högre begåvade individer än de lägre samhällslagren. Det
skulle vara mer än underligt, om så icke vore förhållandet. Men
påvisandet av detta faktum kan icke vara vidare angenämt för
enhetsskolemännen. Enhetsskolan har nämligen det öppet
uttalade syftet att påskynda ståndscirkulationen i uppåtgående
riktning, och det är otvivelaktigt, att den i icke ringa grad
medverkar härtill. Men på denna punkt i tankegången möter man
tvenne obehagliga fakta: det ena är, att de högre begåvade
släkterna, sedan de stigit uppåt i samhällslagren, tämligen snart dö
ut, det andra är, att tillgången på högre begåvade individer och
släkter inom de lägre samhällslagren icke är outtömlig. Om nu
ståndscirkulationen uppåt påskyndas, så måste detta medföra, att
det snart kommer att råda brist på begåvat folk icke blott inom
de lägre samhällslagren utan i hela samhället. Begåvningsnivån
sjunker alltmer, och detta medför naturligtvis en alltjämt
fortgående sänkning även av samhällets kulturnivå.
Jag har i en uppsats om Skolreformen och
begåvningsproblemet (Det nya Sverige 1925) sammanställt en del
undersökningsresultat, som synas visa, att barnen i de högre samhällslagren
äro bättre begåvade än barnen i de lägre skikten. Siegvald
omnämner denna sammanställning tillsammans med en annan men
anmärker, att »vederbörande» icke riktigt fattat problemets inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
