Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Birger Lövgren. Individuell eller social uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
birger lövgren
neriigen icke kan tillvinna sig. Ty, uppriktigt sagt, är den,
även om den innehåller många förträffliga enskildheter, på
alla principiella huvudpunkter högst oklar, motsägelsefull och
ologisk. Den är med ett ord — modärn pedagogik.
Författaren börjar med en liten berättelse ur lantlivet.
En tung droska med ett tungt lass dragés i tungt väglag av
två hästar. Den ena tröttnar. Men kusken vill inte mana
på honom med piskan, ty då bleve han istadig, och det kunde
gå alldeles på tok. I stället får den andra, plikttrogna och
villiga, hästen dra hela det tunga lasset. Sådant är individuell
pedagogik. »Den erfarne kusken kände de båda hästarnas
olika temperament. Han förstod, att de måste behandlas
därefter.»
Det är ju aldrig värt att pressa anekdoter. Och jag vill
naturligtvis inte dra några som helst slutsatser om rektor
Svedelii pedagogik ur denna historia. Men annars kan jag
inte finna annat än att den felande hästens självsvåld fritt
får triumfera — för att han inte skall bli istadig — och att
ingen som helst uppfostrarverksamhet utövas på honom.
Historien inskärper nyttan av lättja och självsvåld och vådan
av flit och plikttrohet, belyser livets orättvisa och hårdhet
och är sålunda sedelärande på ett högst eget sätt.
Naturligtvis vare det fjärran från mig att bestrida, att
icke läraren bör, där så ske kan, taga hänsyn till individuella
förhållanden hos lärjungarna. Men så har också i alla tider
skett. Det är icke något nytt, att en lärare uppmuntrar
en försagd gosse, ger lov åt en epileptiker, när så kräves,
o. s. v. Tvärtom, ingenting är och har varit vanligare. Och
orättvist gynnande och missgynnande är lika så litet något nytt,
ty människor ha inte varit fullkomliga förr heller. Men
upp-höjes orättvisan till rang, heder och värdighet av grundsats,
så att t. ex. en pojke, som är bra i läsämnena, slipper ifrån
nedsatt sedebetyg för förseelser, som för en svagare pojke
ovillkorligen medför detta resultat, då är man inne på farliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
