Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Birger Lövgren. Individuell eller social uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
birger lövgren
ciplin. Det ena är den gamla skolans, som tecknas på
följande sätt: »Ej sällan förhåller det sig så, att den
huvudsakligen uppehälles med yttre medel, makt- och straffmedel av
olika slag. God hjälp ger därvid en sedvänja, som, tack
vare ett konsekvent utnyttjande av dessa medel, blivit fast
rotad. Detta utgör dock ingen borgen för att verklig vilja
och håg till hörsamhet råder bland en sådan skolas lärjungar.
Sa7inolikt (kursiverat av mig) fyller ett fostringssystem av
denna art på ett otillfredsställande sätt den viktiga
samhälls-uppgiften att mana fram en verkligt god kamrat- och
skol-anda, som med tiden skall omsättas i god
medborgaranda».-—• »Resultatet av det förstnämnda systemet med en lång
skoltradition bakom sig är, även när det med framgång
tillämpas, huvudsakligen en utvärtes disciplin. Ofta röjer sig
denna i en viss, jämnstruken, till synes (kursiverat av mig)
god, yttre hållning bland lärjungarna i gemen, en massans
disciplin. För ögat kan den te sig tilltalande, men i fråga
om ett stort antal lärjungar, särskilt sådana, som äro svårast
att handleda och fostra, torde (kursiverat av mig) den mynna
ut i en från ovan påtvungen ordnings- och lydnadsvana och
just ingenting mer.»
Skulle sålunda icke den noga inskärpta rättsordningen,
vanan att lyda lagen, i och för sig vara ett värde av
betydelse för livet i samhället? Jag förstår, uppriktigt sagt, inte,
hur rektor Svedelius resonerar. — För övrigt hade det varit
angenämt, om rektor Svedelii antaganden och påståenden
hade på något sätt styrkts.
Men då empirisk forskning alltid är att föredraga framför
abstrakta resonemang, skola vi låta Samuel Odmann tala:
»Inga särdeles laster voro bland ungdomen kända. Nykterhet
var strängt vårdad . . . Tobak röktes av ingen ... Jag
erinrar mig icke någon enda, som ens misstänktes för små
amuretter ... Ej heller erinrar jag mig något klagomål över
oljud, ofrid eller dylikt av värde ...» Och sedan C. F. Dahl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
