Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Birger Lövgren. Individuell eller social uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
birger lövgren
beskaffade, som inte under sådana förhållanden ville göra sitt
bästa? Men att metoden också står sig i det grå
vardagslivet, med alla dess frestelser och dess etiska jämnstrukenhet,
det betvivlar jag på det allra starkaste. Man bör visserligen
lita på ungdom — när man kan — men man bör ännu
mindre på dess svaga skuldror lägga ett ansvar, som lätt kan
bli den övermäktigt. Ty sådant verkar moraliskt snarare
nedbrytande än uppbyggande.
Att Svedelius själv varit en förträfflig lärare och rektor
förstår man av boken, även om man inte vetat det förut.
Men faran är att generalisera egna förträffliga egenskaper
och på lärare i allmänhet ställa krav, som svårligen kunna
fyllas. Det är visst ovärderligt för en lärare att ha humor.
Men de flesta människor och de flesta lärare sakna humor
och kunna vara förträffliga människor och lärare för det.
Vill rektor Svedelius, att läraraspiranter utan humor skola
avvisas från lärarkallet? Ännu orimligare vore att fordra
den »ljusa livstro», som givetvis är ofantligt rolig att ha —
för den som har den. Men det är mycket i livet, icke minst
i lärarlivet, som gör det svårt för många lärare att hysa den
eller behålla den, om de haft den. Man hör ofta inskärpas,
att lärare skola tro gott om sina lärjungar. Visst skola de
det. Men de få därför icke sätta skygglappar för sina ögon
och vägra att se också det onda hos lärjungarna. Ty
sanningen måste väl, som allestädes i livet, vara ledstjärnan för
även lärarens arbete.
Den modärna pedagogiken ställer verkligen icke måttliga
krav på lärarna. »En provårsrektor i en annan skola lär
driva den satsen, att en lärare aldrig behöver eller ens får
känna sig personligen kränkt genom en skolpojkes olämpliga
beteende. Är även detta en paradox, så omfattar jag den
dock för egen del med åtskillig sympati. Den hjälper en att
bevara sinnets jämvikt, när påfrestningen blir stark.» Det
har hänt, att lärare, t. o. m. en rektor, fått en örfil av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
