Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Henrik Petrini. Förslag till reform av ä-ljudets teckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
HENRIK PETRINI
torde vara att söka däri, att man inte ansett sig ha liaft
behov av att i skrift åtskilja e- och ^-ljuden med olika
beteckningar i obetonade stavelser såsom t. ex. i orden gosse och
gossen eller i de båda sista stavelserna av ordet bakelse. Vår
förutfattade mening, att bokstaven ä är det normala tecknet
för ^-ljudet i svenskan får härigenom en grundknäck, och
därmed faller även vårt ideal med ä som undantagslös
beteckning för detta ljud.
Trots den undantagslösa regeln finna vi dock i ordlistan
sjutton ord, där bokstaven ä förekommer i obetonad stavelse,
men dessa ord äro samtliga främlingar, nämligen: bräckage,
dränera, e klär er a, fät er a, klär obskyr, konnässans, läckage,
malträtera, mätress, plädera, rafräschissör, renässans, räjong,
schäslong, säsong, ägrett, ämabel.
En första blick på denna lista säger oss, att orden inte
höra till de allra vanligaste främmande orden, och den svenska
dräkt som dessa ord klätts i är nog ny för de flästa, åtminstone
i flertalet ord. Försvenskningen av dessa ord har tydligen
gjorts utan ringaste hänsyn till de naturlagar som språket
följer, när det får sköta sig automatiskt. Om man skall
försvenska stavningen av främmande ord, så bör man
naturligtvis ge orden en svensk dräkt. Men då bör man först taga
reda på hurudan den svenska dräkten faktiskt är, så att man
inte ikläder de främmande orden en falsk svensk fantasidräkt.
Nu är i svenska ord bokstaven e och inte i ett enda fall
bokstaven ä tecken för ^-ljudet i obetonade stavelser. När
alltså utländska ord skola försvenskas, så bör deras ä-\]ud i
obetonade stavelser tecknas med bokstaven e i överensstämmelse med
undantagslöst svenskt språkbruk. I stället har man låtit
språkbruket i det främmande språket vara bestämmande för hur
den svenska dräkten skall se ut, i det man gjort upp fullt
godtyckliga regler för när ordets ä-\]ud skall tecknas med ä
eller e. Så t. ex. skall det franska ai bli ä även i obetonade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
