Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. A. Hadfield. Psykologi och moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
att det, innan det ännu fanns någon ärftlighetsforskning, hade
varit förlåtligt att tillerkänna miljön och särskilt de tidigaste
barndomsupplevelserna denna allt avgörande betydelse för det
individuella själslivets beskaffenhet, men att det numera, sedan
ärftlighetsforskningen nått en så storartad utveckling, är alldeles föråldrat.
Men psykoanalytikerna, vare sig de äro läkare eller andra, synas
leva i den tron, att någon ärftlighetsforskning icke existerar.
Även i fråga om uppfattningen om drömmarna och deras
tolkning är Hadfield i överensstämmelse med psykoanalytikerna,
men han skiljer sig från dem i det avseendet, att han begagnar
en annan terapeutisk metod, som han kallar den analytiska, och
som består däri, att patienten får genom fria associationer och
reproduktioner söka från symtomet komma fram till motsvarande
bortträngda komplex, vars element sedan ställas under viljans
herravälde. Till psykoanalytikernas drömanalys ställer han sig
med rätta mycket skeptisk. Hadfield berättar, att när han ändrade
sin teori om drömtydningen, ändrades också patienternas
reproduktioner. Läkaren får således de reproduktioner han vill ha,
och om man berättar en dröm för ett halvt dussin analytiker,
kan man få sex olika, ofta varandra motsägande tolkningar. Allt
detta är något som man länge misstänkt, men det är icke utan
värde att ha fått det bekräftat från ett så auktoritativt håll. I
motsats till den godtyckliga drömtolkningens utövare anser sig
Hadfield arbeta med fakta och menar således, att hans metod
lämnar mycket säkrare resultat. Detta kan dock på goda grunder
betvivlas.
Såsom av det sagda framgår, behandlar författaren en hel
rad intressanta psykologiska problem, och man kan gärna
instämma i det av flera anmälare fällda omdömet, att boken är en
ypperlig introduktion i de psykoanalytiska lärorna. Därtill kommer
framställningen av de etiska problemen, vilka ofta på ett fyndigt
sätt ställas i anslutning till psykologien. Jag har icke varit i
tillfälle att jämföra översättningen med originalet, men det förefaller,
som om den vore behäftad med åtskilliga brister icke minst i
fråga om den psykologiska terminologien. Att översätta det engelska
»sentiment» med »känslor» är icke lyckligt, och på åtskilliga
ställen förekommer ordet psykologi i betydelsen själsliv i sådana
sammanhang, där det svenska språkbruket icke tillåter ordets
användning. På sid. 112 säges det, att »den tråkige» är ett socialt
plågoris, och att samhället framhåller hans ideals förkastlighet
genom att straffa och förvisa honom, men jag har aldrig hört, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
