Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Knut Lundberg. Reflexioner kring en lärobok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 98
JOHIS LUNDBERG
enkelt inte. Att språket är ledigt, ja, vardagligt garanterar
ju icke, att saken för pojkarna blir begriplig eller intressant.
Trots all strävan till »barnslighet» i uttrycken är boken
faktiskt i stora delar mycket svårfattlig eller rentav obegriplig.
Redan kap. i med dess resonemang om »hur vi kunna
veta något om Jesu liv», den dubbla betydelsen av ordet
»evangelium» etc. verkade avskräckande. Detta stycke hör
nu visserligen, enligt en särskild anvisning, till dem som
»kunna muntligt genomgås eller eventuellt helt överhoppas».
Men kap. 2: »Rom och Jerusalem» skall tydligen ges i läxa.
Skildringen av romarväldet och Augustus’ regering är ett
exempel på åskådlig framställning. Men hur mycket kunna
barnen begripa av det, som i fortsättningen säges om det
religiösa tillståndet i romarriket? Detta stycke kan möjligen
passa på gymnasiet men absolut ej i realskolans första klass.
Ungefär detsamma kan med skäl sägas om skildringen (sid. 9)
av tillståndet bland judarna, som kulminerar i satsen: »Den
gamla fromheten hade förvandlats till lagiskhet och
bokstavs-träldom.» Svårigheten att förstå de resonerande
utläggningarna ökas ibland av deras oklarhet. Detta gäller bl. a. senare
delen av partiet om Johannes Döparen (sid. 13): här passa
utläggningar och rubriker till de anförda bibelstyckena ungefär
som »god dag — yxeskaft». Man kan icke heller påstå, att
kommentaren till berättelsen om Jesu frestelser (s. 15) på något
sätt är ägnad att klarlägga själva saken, icke en gång för
vuxna, långt mindre då för barn. Ett praktstycke av oklarhet
är framställningen (s. 18) om det åskådliga i Jesu tal. Det
är så pass betecknande, att det bör helt avtryckas. »Vidare
var hans tal alltid åskådligt. Man tyckte sig se framför sig
det, som Jesus talade om. Hans ord hade liksom färg och
liv. Han tog också(!) ofta exempel ur vardagslivet eller från
sådana förhållanden, som alla väl kände till. Dessa bilder
äro utomordentligt träffande och tydliga. En enda sådan bild
säger mer än många lärda föredrag. När det var någon djup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
