Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Henrik Petrini. Om teckning av dubbla konsonanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
I IO HENRIK PETIRINI
ändar och folkklasser under ett gemensamt språk med
gemensamt uttal. Förrän detta skett är det för tidigt att mer
väsentligt inskränka bruket av dubbla konsonanter, låt vara
att några förenklingar i stavningen enligt de givna reglerna
kunna göras.
Fallet A. Dubbelkonsonant i detta fall är strängt taget
onödig utom möjligen i orden kallna, slockna, stappla.
Emellertid är stavningen så konsekvent genomförd, att den
kan bibehållas tills vidare för att underlätta inlärandet av
ordens normala uttal.
Fallet B. Ingen ändring torde för närvarande vara
önskvärd, så vida man inte vill tills vidare bibehålla enkelskrivning
i de ord som för konsekvensens skull här föreslagits till att
skrivas med dubbelkonsonant.
Fallet C. En stor lättnad vid skrivningen skulle vinnas,
om man enkelskreve de vanliga orden att, till och upp, såsom
sker i norskan och danskan. Härtill kan man foga ytterligare
ett vanligt ord som slutar på n, nämligen sann, varjämte man
lämpligen kan återgå till att stava prefixet miss — med ett
I samband härmed föreslås att konjunktionen och sent
omsider avlägger sin unika tyska dräkt och stavas på enkelt
svenskt maner ock, när man inte nöjer sig med talspråkets
»å», då den tills vidare lämpligen tecknas o.
Som vi se äro reglerna för de svenska ordens stavning
med dubbelkonsonant mycket enkla, om de obetydliga
ändringar vidtagas, som här föreslagits. Hur förhåller det sig
med de försvenskade främmande orden? Det visar sig att
även dessa inrangera sig rätt bra i dessa regler utom i fallet II:
dubbelskrivning i obetonad stavelse. Om nu ett främmande
ord skall införlivas i svenska språket, så bör naturligtvis
stavningen rätta sig efter de regler, som vi förut ha i svenska ord.
Men man finner lätt att hur mycket man än kladdat på
de främmande ordens stavning, när man skulle försvenska
den, så har man dock aldrig vågat sig på en dubbelkonsonant:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
