Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Svante Bohman. Om nödvändigheten och innebörden av en distinktion mellan teoretisk och praktisk pedagogik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEORETISK OCH PRAKTISK PEDAGOGIK
167
tionera i detsamma. Givetvis är det härvid fråga om att
bilda såväl individens individuella som hans sociala liv.
Mot bakgrunden av det föregående framträder omedelbart
det oreflekterade och falska i följande ofta anförda
resonemang: »Pedagogiken är ingen vetenskap utan en konst att
undervisa och uppfostra. Dess metoder äro därför ej
allmängiltiga och sanna. Varje lärare är i större eller mindre grad
född till pedagog och har på tal om erfarenhet endast sin
egen subjektiva att bygga på.» Den konsekventa följden av
detta subjektivistiska resonemang är, att såväl föremålen som
ändamålen för undervisning och uppfostran äro subjektiva!
Såsom endast en subjektiv konst, ett subjektets handlande
på visst sätt, kan det pedagogiska förfarandet ej objektive
bestämmas av handlingsmaterialets beskaffenhet, liksom det
ej heller behöver vara läraren ålagt att bilda sina elever till
riktigt funktionerande medlemmar i enlighet med det
förefintliga samhällets faktiska natur. Enligt den yttersta
konsekvensen av denna tanke förfar således läraren helt
godtyckligt med sina elever! Subjektiviteten och den därmed
sammanhängande godtyckligheten upphäves ingalunda genom
hänvisning till en medfödd förmåga, eller till en viss subjektiv
trosidealism, som läraren säger sig handla efter. Att förmågan
är »medfödd» säger intet om dess förträfflighet eller ej. Endast
för så vitt man avser en förmåga att i objektiv mening
riktigt undervisa och uppfostra, kan den orimliga
konsekvensen avvisas. Avgörande för riktigheten kan då emellertid ej
vara lärarens godtycke, ty det senare utesluter det förra.
Skall han handla riktigt, så måste han ju rätta sig efter något
och då givetvis efter något annat än sig själv.
Riktighetsmedvetandet förutsätter tanken på något objektivt. Frågas
vad detta kan vara, så återkommer tidigare förda, objektivt
inriktade resonemang. Vidare kan påpekas, att tanken på
en subjektiv erfarenhet uppenbarligen innebär en motsägelse,
för så vitt man ej menar en subjektets erfarenhet av något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
