Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kungl. Skolöverstyrelsen. Medgivna läroböcker i kristendomskunskap - Granskningsmännens utlåtanden: Gunnar Norberg över Klefbeck-Wijkmark, Lärobok i kristendomskunskap för realskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
KUNGL. SKOLÖVERSTYRELSEN 2 o I
i hög grad önskvärd. En dylik anordning hade bort vara så
mycket mer angelägen, som boken med nuvarande planläggning
i alltför ringa grad kan sägas överensstämma med föreskrifterna
i gällande kursplaner. De i dessa till genomgång föreskrivna
kyrkohistoriska tidsbilderna, tvivelsutan avsedda att bibringa
lärjungarna någon kännedom om mera betydelsefulla kristna
åskådningar samt viktigare kult- och författningsformer, saknas så gott
som fullständigt, och bland livsbilderna finnes ingen, som ger en
inblick vare sig i upplysningstidens fromhetsliv eller i de svenska
väckelserörelsernas historia under 1800-talet; och med undantag
av »Doktorn i Lambarene (sid. 190), som givetvis bort föras till
missionshistorien, har här ej heller medtagits någon kristlig
karaktärsbild, som kunnat stå som exponent för det i kursplanen
särskilt markerade 1900-talet. Mot bakgrunden av nämnda plans
uttryckliga föreskrift, att huvudvikten vid undervisningen i klass
35, resp. 2 4 skall läggas »på de stora reformatorernas liv och
verksamhet»; måste ävenledes den fullständiga tystnaden rörande
Zwingli och det alltför snäva utrymme (10 rader), som ägnats
Johan Calvin, te sig i hög grad anmärkningsvärt, särskilt som i
nämnda klass den för ämnet anslagna tiden mycket väl kunde
tillåtit en utökning av det här förefintliga lärostoffet. Då förff.
funnit skäligt att däri hugfästa minnet av »den helige Brendan»
(sid. 146), Lioba, abedissan från Wessex (sid. 148) och »den
irländska Brigit» (sid. 159) synes det dubbelt märkligt, att svenska
fromhetstyper sådana som Schartau och Waldenström ej alls
omnämnts. En dylik uraktlåtenhet förefaller så mycket mer irreparabel,
som kursplanen för nästföljande klass, realskolans avslutningsklass,
ifråga om denna ämnesgren föreskriver till genomgång endast en
»återblick på huvudmomenten i den kyrkohistoriska utvecklingen»,
alltså ej något väsentligt nytt lärostoff.
Vad den allmänna religionshistorien beträffar, synes mig
uppenbart, att stoffurvalet ej företagits med hänsyn till ifrågavarande
ämnesgrens ställning såsom ett moment i den bredare
allmänbildning, som väl kan sägas utgöra realskolans mål. Inhämtande
av kunskapsstoff rörande »sympatetisk magi», »delmagi» och
»bildmagi» samt »alstringskraftiga djur (haren, bocken, tuppen)» (sid. 202),
den kinesiska animismens» bergandar, skogsandar, vattenandar och
jordandar» samt hela »feng-schui», shintoismens Amaterasu och
Inari samt »rävandar» (sid. 205), brahmanismens Aranyakas
(sid. 208), buddhismens Tripitaka,hina-yana och mahayana (sid. 210),
babyloniernas »heliga tal, som sammanhänga med geometriens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
