Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kungl. Skolöverstyrelsen. Medgivna läroböcker i kristendomskunskap - Granskningsmännens utlåtanden: Gunnar Norberg över Klefbeck-Wijkmark, Lärobok i kristendomskunskap för realskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 oo
KUNGL. SKOLÖVERSTYRELSEN 2 o I
medan Luther främst tänkt på den lekamliga döden, som håller
människan i fruktans träldom. — Sid. 2g: »Att någon kan ge
sitt liv för den han älskar, hör till det skönaste i människolivet
(Henrik Vrede [i st. f. Wrede] och konung Karl IX)». I anförda
exemplet torde väl handlingen närmast ha framsprungit ur trohet
och plikt. — Stycket om försoningen sid. 30 skulle man helst
sett utelyckt. — Sid. 34: »Det är desto lättare att påverkas av en
viss ande, ju flera det är, som förut äro det (jfr en förening, en
kamratkrets, staden eller landsbygden, folket o. s. v.). Bären
varandras bördor, säger aposteln, och uppfyllen så Kristi lag. -—
Såsom sådan är kyrkan givetvis ’allmännelig’, och ingen är
utesluten från hennes gemenskap». Missbruket av ordet »givetvis»
är här uppenbart. — Sid. 35: »I varje människoliv råder från
födelsen till graven ständig utveckling och framåtskridande. Så är
det också i folkens historia. Ja, t. o. m. vår jords historia är en
enda lång utvecklingsprocess. Varje tidsskede för fram högre,
rikare, mera fulländat liv». Denna numera rätt sällsynta övertro
på utvecklingen vågar alltså förbise åldrandets stadium. — Sid.
36: »Israel har särskilt varit ett bedjande folk. Noa offrar till
Herren för att vinna hans välbehag». Befaras kan, att det för
lärjungarna blir lika svårt att förstå, att Noa var israelit som att
offer är bön. — Sid. 37: »Det behöver inte vara någon särskild
begäran eller önskan om att få något, när vi bedja. Det kan
vara en åkallan» etc. etc. Vilken betydelse förff. här inlägga i
ordet »åkallan» synes ovisst. — Sidd. 41 f: »Vår kyrkas
sakrament äro dopet och nattvarden. Här äro ord och löften förbundna
med vissa (symboliska eller förebildliga) handlingar. -»- Naturligtvis
skulle människorna kunna fostras till goda kristna även utan dopet.
— Men om seden att döpa skulle upphöra, vore detta ett tecken
till att Gudsriket på jorden försvagats, att det mist något av sin
makt över människorna». Det är blott att hoppas, att det ej blir
den tredje av de här sist anförda meningarna, som i all sin
»naturlighet» kommer att göra det starkaste intrycket på de unga.
— Sid. 4g: »Om vi kalla bibeln Guds ord, böra vi endast räkna
med det, som direkt handlar om Gud och Guds viljan. Den fina
distinktionen mellan »direkt» och indirekt torde knappast bidraga
till att göra saken klarare. — Siffran 2 såsom beteckning för
första underrubriken under Gamla Testamentet (sid. 4g) att
förvirra. — Sid. 53: »Konungen kallas här (= i Höga Visan) »David
och Drottningen Sulamit». Påståendet röjer just ingen större
förtrogenhet med skriften. — Sid. 66: »De goda skola uppstå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
