Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Svante Bohman. Till frågan om sambandet mellan rättskrivningens psykologi och metodik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
SVANTE BOHMAN
Att rättskrivningsundervisningen bygger på receptivitetens
allmänna lag är ett känt faktum. Lika överens är man om dess
allmänna mål: språkets riktiga behärskande i skrift. Vad man
strider om är däremot, vilken metod, som är den lämpliga ur
psykologisk synpunkt och på samma gång den effektiva ur
praktisk. Lämnas den senare frågan tills vidare åt sidan och
rådfrågas förefintlig litteratur, så lär man känna, att man i
allmänhet sökt lösa rättskrivningens problem, fattat som ett
enhetligt sådant, med hänsyn till någon eller några av de
psyko-fysiologiska realiteter, som anses väsentligen konstituera
rättskrivningens psykologi. Ser man emellertid helt bort från
den praktiska synpunkten och söker beskriva rättskrivningen
från dels dess hjärnfysiologiska och dels dess
medvetenhetspsykologiska sida, och därvid så att dessa deskriptioner
komplettera varandra utan saklig motsättning, så synes nämnda
uppfattning svårligen kunna upprätthållas. Den är
förmodligen väsentligt betingad av att man förorenat den teoretiska
aspekten med en praktisk, med en arbetsekonomisk.
Åtminstone kan anläggandet av nämnda enhetliga synpunkt
lätte-ligen förstås sålunda.
I överensstämmelse med den vanliga uppfattningen av en
metods objektiva riktighet har sålunda rättskrivningsproblemet
övervägande fattats som en fråga efter det effektivaste sättet att
lära eleverna att skriva i enlighet med det allmänt godtagna
stavningssättet. Modernt inställda pedagoger ha därjämte sökt att
med hjälp av vetenskapliga kunskaper och hypoteser uppvisa
den psyko-fysiologiska lämpligheten av resp:s metoder. Sålunda
ha ensidigt eller huvudsakligast förordats avskrivnings-,
diktamens- och uppsatsskrivningsmetoden var för sig och ävenså
kombinationer mellan vissa av dessa, allt eftersom man fäst sig
vid de visuella, motoriska, akustiska eller betydelsemedvetna
komponenternas roll under rättskrivningen. Vanligen tycks man
tänka sig rättskrivningsövningen såsom väsentligen en
inprägling av språkets teckenbilder genom utantillärning eller av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
