Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Svante Bohman. Till frågan om sambandet mellan rättskrivningens psykologi och metodik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMBANDET MELLAN RÄTTSKRIVNINGENS PSYKOLOGI OCH METODIK 28 I
skrivning och en reproduktion därav efter diktamen. I senare
fallet vill man då inöva säkra associationer mellan huvudsakligast
ordets akustiska och betydelsemedvetna komponenter och dess
teckenbild. Dessa båda fall eller inställningar, den receptiva
och den reproducerande, måste emellertid uppenbarligen
betinga varandra psyko-fysiologiskt sett. Inlärningen är ju
samtidigt en reproducering, varunder språkets alla nämnda
komponenter fungera, för så vitt orden i fråga äro hämtade ur barnets
ordförråd eller deras betydelser och uttal gjorts bekanta för
detsamma. A andra sidan är reproduktionen alltid en
inlärning på grund av den övningsfaktor, den innebär, för så vitt
associationen i fråga ej redan är fullt utbildad.
I synnerhet har man ■ för rättskrivningsövningen förordat
en skärpning av betydelseföreställningarna, eftersom det ju är
med utgångspunkt från dessa som den språkbehärskande
skriver. En ren avskrivningsövning vore detsamma som att
teckna av meningslösa tecken, menar man fullt riktigt. Och
en skrivning blott och bart av det dikterade, det akustiskt
uppfattade, vore att skriva meningslösa ord. Vid skrivning
av det talade språkets meningsfyllda ord förekomma givetvis
inga sådana utrerade inställningar. Den fråga man härvid
vanligen ställer sig är i stället den, som angår vilken av
komponenterna, som är den väsentligast bestämmande i den
associationsmekanism, som rättskrivningen psyko-fysiologiskt sett
utgör. Att man då fäst sig vid betydelseföreställningarnas
roll är av ovan angivna skäl förståeligt. Andra uppfattningar
förefinnas dock. Författaren förutskickar, att han för det
följande resonemanget begagnat sig av Jaspers afasischema.1
Herrlin har i sitt arbete Minnet (1909) hävdat de akustiska
ordföreställningarnas övervägande betydelse. »Enär
orddövheten innebär en affektion av ordens akustiska komponenter,
så kunna vi av rubbningarna i talspråket hos den orddöve
draga den viktiga slutsatsen, att vått talspråk väsentligen
1 Jaspers Allgemeine Psychopathologie (1913), s. 118.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
