Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Ragnar Lundblad. Det treåriga realgymnasiet, särskilt med hänsyn till fysikens ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3o8
RAGNAR LUNDBLAD
Fysik och kemi äro på papperet frivilliga, i verkligheten,
genom omständigheternas makt, nästan obligatoriska ämnen.
Rörligheten i tillvalet begränsar sig till att somliga lärjungar
läsa biologi och ett levande språk, andra i stället två levande
språk, i båda fallen i noggrann anslutning till kompetenskraven
för den vid tidpunkten för valet tillämnade levnadsbanan.
Det må vara sant, att siffermaterialet från ett enda
läroverk eller några få läroverk är otillräckligt, att man löper
ännu större risker för felslut, om man bedömer en
pedagogisk fråga enbart från Luleå horisont än, som vanligt, från
Stockholms. Men så mycket torde dock vid det här laget
vara klartv att det nuvarande tillvalssystemet icke i och för
sig garanterar en verklig individualisering. Studierna ha blivit
specialiserade men ingalunda individualiserade.
Återstår att diskutera individualiseringen i skolans inre
arbete. Något principiellt nytt innebär den knappast för
läroverken; individualisering intill en viss gräns förekommer
nog allmänt inom klassundervisningens ram. Ingen lärare,
huru övertygad han än må vara om klassundervisningens
företräden, riktar sig till de svagaste lärjungarna med de
svåraste frågorna eller mest krävande problemen, ingen
avspisar klassens bästa lärjungar med att fråga på memorerade
formler. Men kan individualiseringen sträckas längre? Och
vinnes det något genom att sträcka den längre?
Den som skriver detta utförde läsåret 1928—29 ett försök
med en klass 6, som jag vid höstterminens början Övertog.
I fysik behöll jag den gamla klassundervisningen, i matematik
eftersträvade jag individualisering. Där satt t. ex. en lärjunge
och stirrade på svarta tavlan, lektion efter lektion, skrev själv
inte en rad men kritiserade flitigt den som skötte kritan,
antingen det nu var någon lärjunge eller läraren. Han fick hållas.
Där satt andra och sysslade med var sin uppgift, oberoende
av kamraterna och oberoende av vad som försiggick vid svarta
tavlan. Där fanns slutligen en grupp lärjungar, mestadels av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
