Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Bertrand Russel. Hur nutidsmänniskan blir lycklig - Karl Thunell. G. Montelin. Världslitteraturens historia. II. Antiken. Den romerska litteraturen - Carl O. Koch. Emil Låftman. Om artikelbruket vid det engelska Town
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 O ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
ligen av ganska liten betydelse, om en människa är lycklig eller
ej ; huvudsaken är, att hon når en så hög grad av fullkomning,
som hennes anlag medgiva, och att hon gör en häremot svarande
insats i kulturarbetet. Den s. k. lyckan är huvudsakligen av
betydelse ur den synpunkten, att den för de flesta kanske gör det
lättare att utföra det arbete som erfordras för att uppnå dessa mål.
Georg Brandell. -
G. Montelin: Världslitteraturens Historia II. Antiken.
Den romerska litteraturen. Bokförlaget Natur och Kultur.
Stockholm 1931. Pris häft. kr. 2: 25.
Den andra delen av lektor Montelins litteraturhistoria
kännetecknas av samma egenskaper som den första. Det kunde tyckas,
att den romerska litteraturens brist på originalitet och rikedom
på påverkningar skulle uppmana till att lägga största vikt vid
andliga # och litterära strömningar, men förf. inskränker sig nästan
helt till biografier. Man möter i dessa många riktiga iakttagelser
och träffande omdömen men också en rikedom av subjektivitet
och av ojämn genomarbetning. Så talar förf. om Horatius’ »mera
fördjupade världsåskådning, vilken närmar sig en resignerande
stoicism (Nil admirari!)»; belägget är malplacerat ty nil admirari
är en typisk epikurisk sats. Tacitus’ stil kallas koncentrerad och
sober (!), och Marcus Aurelius’ Självbetraktelser anses för den
»antika andens ädlaste etiska produkt». Livius’ prosa »präglas av en
lyrisk stämning och en värme, som röjer poeten. Detta har givit
den en rangplats vid sidan av en Ciceros» — se där ett
onekligen originellt sätt att omtala och värdera den begynnande
silverålderns böjelse för poetisk prosa! Exemplen skulle kunna
mångfaldigas.
Den historiska synpunktens undanskymda ställning framgår av
att både Livius och Tacitus behandlas före Cicero; förf. har f. ö.
antagligen ej ansett detta innebära någon nackdel. En del
onödigt tyngande detaljer hade med fördel kunnat utelämnas;
däremot saknas vid några dikt citat översättarnas namn. Ett par
illustrationer efter grekiska vasmålningar verka i den romerska
omgivningen rätt främmande. K. Thunell.
Om artikelbruket vid det engelska town av Emil Låft-
man. Högre allm. läroverkets i Borås redogörelse för läsåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
